Nu lägger Johan Wallerstein tävlingsskorna på hyllan

– Jag har mått betydligt bättre efter att jag bestämde mig och det var en ren njutning att se Finnkampen på plats i Helsingfors och slippa prestationskraven, säger Johan Wallerstein som haft en både framgångsrik och annorlunda karriär på löparbanorna.
– Huvudskälet är förstås brist på motivation och jag tror knappast att något kunde fått mig att fortsätta.
Wallerstein inledde sin karriär i Vittsjö GIK, där han sprang under slutet av 1990-talet, innan han trappade ner på träningen för att nästan sluta.
Vid 26 års ålder, 2004 beslöt dock prästsonen från Vankiva att göra en ny satsning och nu blev det snabbt stora steg uppåt i karriären.
SM-medaljer, flera av guldvalör, landslagsplatser, EM-deltagande och mängder med bra placeringar i olika galor har genom åren gjort honom till ett välkänt namn i friidrottskretsar. Efter Vittsjö blev det klubbyte till Malmö AI och de senaste åren IFK Lund.
Den gångna, sista säsongen inleddes strålande med SM-guld inomhus på 3000 meter innan en efterhängsen skada, falsk ischias, förstörde våren och inledningen av utesäsongen.
– Jag kanske borde valt en annan målsättning än tider, SM-medaljer och finnkampen när nu skadan kom så tätt inpå utesäsongen. Kanske jag borde fokuserat på 2012 istället, nu drabbades jag av prestationsångest, säger Wallerstein och utvecklar:
– Jag väljer att kalla det så trots att jag är mycket medveten om att sportens värld alltid är sekundär i förhållande till livet självt.
Du blev femma på 1500 meter på ute-SM, hade du fortsatt om du tagit guld där?
– Nej, men trots femteplatsen var jag faktiskt närmare guldet än tidigare.
Vad kommer du attt göra framöver?
– Jag säker jobb och väntar på att jobbet med stort J skall trilla ner från himlen, skrattar Wallerstein som redan också hoppat på en magisterkurs i statskunskap.
Vad är du mest nöjd med under karriären?
– Att jag gav allt jag hade och att jag gav mig själv en andra chans att elitsatsa 2004 – det var mitt viktigaste beslut i min yrkeskarriär.
Vad kommer du att sakna mest från elitåren?
– Den frihetskänsla som jag hade under de träningspassen. Att springa en tuff träningsrunda i P2-området i Hässleholm i höstmörkret slår nog det mesta.