Drar en lans för det sunda förnuftet

Det hävdas också att nivån är låg på grund av att ämnet är så laddat. Kristina Ohlsson instämmer i kören med Den bekymrade byråkraten, en ganska personligt hållen, men tunn tanke- och debattbok om migration och integration.

Ohlsson presenteras som en riktig superkvinna. Enligt förlaget är hon en av Sveriges mest framgångsrika författare. Utöver det har hon, bland mycket annat, jobbat för Säkerhetspolisen, för UD i Irak och som expert på internationell terrorism för OSSE i Wien. Hon framhåller tre egna erfarenheter som ska ha gett henne en bättre förståelse för migranters situation. I Irak hade hon en viss kontakt med irakier som kunde tänkas vilja fly och de nästan dagliga explosionerna var en påminnelse om att livet i Bagdad inte var säkert.Den andra erfarenheten var när hon flyttade till Wien och delvis misslyckades med att integreras och, slutligen, den tredje erfarenheten var när hon blev stoppad i gränskontrollen mellan Mexiko och USA. På den amerikanska sidan väckte stämplar i passet från Jordanien och Israel misstankar.

Problemet är att de här tre erfarenheterna trots allt känns ganska tunna för att man på ett trovärdigt sätt ska kunna göra anspråk på att ens ha kommit i närheten av riktiga flyktingars erfarenhet. Boken handlar väldigt mycket om Kristina Ohlsson, lite för mycket tycker jag. Däremot är boken full av förnuftiga iakttagelser och intressanta resonemang om hur man skulle kunna debattera frågor om migration och integration på ett mer nyktert sätt. Lite förenklat kan man säga att Ohlsson drar sin lans för en humanistisk grundsyn och det sunda förnuftet.

Allra bäst är faktiskt Ohlsson när hon är som mest byråkratisk, som när hon benar ut och visar hur komplicerat flyktingbegreppet är. Vissa delar av Den bekymrade byråkraten kan mycket väl bidra till en mer värdig debatt.