Sätter icke-normativ kärlek på litteraturkartan

Hen upplevde sig vara född i fel kropp och stod i kö för utredning och behandling. Eftersom hen vissa dagar inte orkade med blickarna eller de verbala, och i värsta fall fysiska, påhoppen gick hen bara utanför lägenheten under kvällstid. I skydd av mörkret kände hen sig lite, lite mindre utsatt även om det fortfarande var jobbigt att gå ut. I sin nya roman Ett så starkt ljus sätter Lyra Ekström Lindbäck finstämt och närvarande denna problematik på agendan litterärt, men oundvikligen också politiskt, och jag har inte sedan Eli Levéns debutroman Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats (2010) stött på en svensk roman som tematiskt rör sig kring detta. Det ges helt enkelt inte ut så många queera romaner i Sverige.

Ekström Lindbäck debuterade 2012 med romanen Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, en bok som driver ett slags BDSM-lek med läsaren och som blev både omskriven och uppskriven, men Ett så starkt ljus är någonting annat. Dels är det en berättelse om obesvarad kärlek, längtan och projektion, men det är också en informerande roman för den ovetande om vad transfobi, homofobi och icke-acceptans gör med själva det utsatta subjektet. Ett så starkt ljus placerar sig således både på generationsromanens hyllor och på HBTQ-aktivismens barrikader.

Berättarjaget Sara är en krigare i den heteronormativa samtiden. Hon rör sig i ett hippt innerstads-Stockholm i en både frivillig och ofrivillig utanförskapspositionering. Ofrivillig därför att hon är den hon är, men inte passerar under heteronormativets radar. Frivillig därför att hon verkar ha bestämt sig för att det inte är fel på henne, utan på samhället. Hon känner sig apart från de vanliga människorna, de där som lever vanliga liv med vanliga arbeten efter de normer, koder, och sammanhang som existerar där. Sara pendlar mellan ett par olika förälskelser. Det är skådespelerskan Joanna, som ännu inte har kommit ut och tvekar inför både det och Sara, det är ungdomskärleken Linnéa som Sara egentligen verkar tycka är både patetisk, tråkig och alldeles för vanlig.Också är det C. Den person som genom boken förblir okönad, och som för Sara representerar det hon själv står för och kämpar med. Men C. är djupt deprimerad. Undflyende och svåråtkomlig. Hen står mitt i en egen strid och har inte mycket utrymme för Sara i det, och besvarar inte Saras förälskelse på det vis Sara skulle önska. De träffas lite, och plötsligt träffas de inte alls. C. svarar inte på sms, och hör inte av sig för hen mår för dåligt. Sara går ensam med sin obesvarade bultande förälskelse och C. blir efterhand en närmast mytologisk figur för henne. En projektionsyta att rikta energin mot, och den upplevelsen kan vi nog alla spegla oss i.

Ekström Lindbäck skriver på en oerhört noggrann och välarbetad prosa, vackert, detaljrikt, och det finns en angelägenhet med Ett så starkt ljus som gläder mig oerhört. Att boken dessutom blivit Augustpris-nominerad kommer förhoppningsvis att göra att den når fler läsare. Ibland blir det dock för manierat, för poserande stilmedvetet. Stundtals väl adjektivrikt. Men samtidigt är Ekström Lindbäcks ärende så pass viktigt att jag faktiskt väljer att strunta i den observationen. Att leva öppet som queer eller transperson idag är kanske något lättare än förut, men det innebär likväl ett risktagande för individen av en dignitet som inte går att föreställa sig utifrån den betraktande positionen.Ekström Lindbäck sätter med Ett så starkt ljus åter den icke-normativa kärleken på kartan, den som går bortom nu rådande gränsdragningar och heterodirektiv, och jag hoppas att boken når fram till så många skolbänkar och läsfåtöljer som det överhuvudtaget är möjligt.