Motstånd som är värt att forcera

Den ungerske författaren är en gigant i hemlandet och i Tyskland, där han länge har bott och verkat. På senare år har han har med sitt egensinniga berättande erövrat kultstatus i den engelskspråkiga världen och nu introduceras han på svenska med den märkliga romanen ”Motståndets melankkoli” från 1989.

Ramberättelsen är ganska enkel. Handlingen utspelar sig i en ungersk småstad. Illavarslande tecken tyder på att allt inte står rätt till och så får staden besök av ett märkligt cirkussällskap, som gör anspråk på att förevisa kroppen av världens största val. Folk från cirkusen uppviglar och släpper lös en våg av våld i staden.

Lite förenklat kan man säga att det finns fyra huvudkaraktärer och en av dem, fru Eszter, en machiavellisk och fascistisk figur, försöker med politiskt ränkspel upprätthålla ordningen. Ja, romanen kretsar mycket kring motsatspar som ordning och kaos, mening och meningslöshet.Herr Eszter försöker hitta meningen i musiken, han söker ett ”naturligt” tonsystem. Valuska, den ängsliga och konventionella fru Pflaums son, har gått in i sin drömvärld och söker tecken i stjärnhimlen. Herr Eszter och Valuska är de två karaktärer som det är lättast att identifiera sig med i denna surrealistiska, bitvis mycket mörka, dunkla och apokalyptiska roman, som också innehåller en hel del svart humor.

Kritiker har associerat till Gogol, Kafka, Dostojevskij och Thomas Bernhard när de läst ”Motståndets melankoli”. Valen har också väckt associationer till Herman Melville och hans Moby Dick. Krasznahorkais översättare till engelska har liknat romanens prosa med en framflytande lavaström, och det är ingen dålig liknelse. Texten saknar helt styckeindelning och meningarna är oerhört långa.

Motståndets melankoli är öppen för rader av tolkningar, det är en av de svåraste romaner jag läst på mycket länge, men jag tror att det finns en helt medveten strategi med motståndet som den bjuder. Om ordning och kaos, mening och meningslöshet är ett slags ordnande principer i romanen, så handlar den också om något mystiskt tredje, som skulle kunna överskrida dem.