Komik med glugg mellan tänderna
En scenisk storhet som Povel Ramel passar både i stort och smått. Följaktligen svävade hans ande med glugg mellan tänderna över kaffeborden och kanelbullarna i lilla intima Kafé Verum när Vanessa Sundblad, Mikael Svensson och Roland Klasson brakade loss i baronens sånger, sketcher och klurigheter.
Det var glatt humör, högt tempo och överväxeln i redan från början.
Sjuttio procent av repertoaren har publiken tidigare hört många gånger. Utmaningen bestod i att göra något eget av det som tillhör den svenska musikskattens kronjuveler utan att igenkännandet förlorades. Den avvägningen klarades.
Vanessa Sundblad och Mikael Svensson inledde föreställningen som de nattliga, fliniga, korkade och mycket trovärdiga våldgästerna hos fläskfian Ester. Det slog åhörarna på nytt att alla drabbade värdfamiljer måste ha sänt en tacksamhetens tanke till Povel som med sin klassiska monolog fick stopp på denna form av tvivelaktigt umgänge.
Skratt-seismografen plingade även till när Mikael Svensson och Roland Klasson gav det förlorade minnet två panikslagna ansikten eller när Mikael ledde publikkören i hyllningsvisan till Bladberg och son med Vanessa Sundblad som fnittermajan fröken Karleman. Povel Ramel var ju parafrasernas mästare.
Med glädje återsåg publiken fröken Svenssons lyckliga karl och Edvard Perssons maratonlånga versrader när han seir det lidegrann så här från ouvan.
Mikael Svensson, som vigt en del av sitt artistliv åt Povel Ramel, var den bullrande dynamon i föreställningen, Roland Klasson var följsam ackompanjatör och i komiken eftertänksam fumlare. Komikern/sångerskan Vanessa Sundblad åkte racerlopp mellan arroganta huskors och intelligensbefriade unga fröknar. Och som hon sjöng sedan. Publiken trivdes och kopplade armkrok i allsången.
Ni som saknar sommaren, som redan hukat er under höstrusket eller av andra orsaker tycker att livet är ett h-e-l-v-e-t-e som det heter i Povels visa; det här är något för er. Gack och se nästa föreställning!
Mikael och Vanessa levererade Povel/Wenches dialog utan att staka sig; alla balla hoppa, alla balla dinkan, alla balla hoppa, alla balla … asch!
