Dags att definiera antropocen
Allt oftare hör man forskare konstatera att jorden har gått in i en ny geologisk epok: Antropocen, människans tidsålder.
Med tanke på Världsnaturfondens nysläppta Living Planet Report 2016, där det görs klart att vi i Sverige konsumerar motsvarande mer än fyra planeter per år, är det hög tid att börja definiera vår alldeles egen epok på ett mer hållbart sätt.
Experter anser att antropocen började i mitten av 1900-talet. Den geologiska definitionen kommer av kärnvapentester, plast-, aluminium och betongföroreningar, höga halter av kväve och fosfor i det övre jordlagret med härstamning från jordbrukets konstgödning.
En arkeolog skulle i framtiden inte hitta särskilt många typer av fossiler från landlevande arter, som minskat med 38 procent de senaste 40 åren, men skulle däremot gräva upp mängder av ben från jordens nu vanligaste fågel: industrikycklingen.
Hur vår nya tidsepok definieras enligt klimat och miljö är också rätt uppenbart. I världsnaturfondens rapport beskrivs de planetära gränserna, där gränserna för utrotning av arter och flöden av kväve och fosfor är långt överskridna. Klimatförändringarna är på god väg att få vågskålen att tippa över.
Det som händer när för många av gränserna överskrids är att jorden förflyttas in i ett nytt skede som vi vet väldigt lite om. Kanske är det så att det vi kallar antropocen blir en mycket kort geologisk epok.
Saknar man inte något i alla dessa vetenskapliga definitioner? Var är människans och samhällets definition? Här lever vi i en alldeles egen geologisk epok, som per automatik definieras av våra handlingar, men vi kan inte förmå att bygga en framtid eller vision på den.
Vad ska känneteckna antropocen, ska vi verkligen nöja oss med kärnvapentester och plast, det som blev kvar av vår framfart?
Det finns en stor visionär plats att fylla i betydelsen av antropocen, och faktum är att den börjar fyllas, av alla goda exempel. De företag, innovationer och tekniker som hjälper vårt samhälle att göra omställningen. Varje människa som minskar sin konsumtion från 4,2 planeter till högst 1, eller helst ännu mindre. De politiker som lyckas dra hem klimatavtal och de bönder som producerar ekosystemtjänster.
Lösningen i det stora systemet kommer i flera former. En grönare form av kapitalism, kanske ett systemskifte, ett mer cirkulärt tankesätt.
Samhällets syn på vår epok kan mycket väl komma ett definieras av den cirkulära ekonomin, och delningsekonomin. Den tid då vi tursamt insåg att allt människan gör måste hållas inom ramen för vad planeten klarar av. Att inget slutar med förbrukning eller konsumtion, utan att alla rester och allt svinn måste återcirkuleras.
Det häftiga är att människan aldrig har haft större möjlighet att påverka sin egen tidsålder. Egentligen struntar nog jorden i vad människan gör, den har inget självändamål med att upprätthålla en biosfär bara för att människan ska få överleva.
Men att ge oss själva en egen tidsepok handlar ju egentligen inte om människan. Det handlar om hur vårt sätt att leva har skjutit planeten Jorden in i en ny epok.