Så blir Figaros bröllop i Peter Steins händer

Det är bara ett par dagar kvar till premiären när jag får en stund med den 79-åriga stjärnregissören. Efter att han avslutat repetitionsarbetet i operasalongen slår vi oss ner på en stor pall i den dunkla operafoajén. Ute är det grått och den första vintersnön smälter bort. Att den skånska hösten inte riktigt tilltalar Peter Stein som har sitt fasta boende på landsbygden i Italien är uppenbart.

– Jag känner ingen här i Malmö så det har varit lite tråkigt. Jag skulle kunnat resa till Köpenhamn eller Stockholm men har varit lite trött så jag stannade här och tittade ut på samma träd som var grönt i början men nu är bart, Det är lite sorgligt, hösten är sorglig, speciellt för oss äldre som egentligen redan nått vintertiden.

På sin väg mot vintertiden har dock Peter Stein haft en fantastisk karriär som gjort honom till en av Europas mest omtalade och uppskattade regissörer.

I grunden är han främst teaterregissör och väckte stor uppmärksamhet på 70-talet med sin demokratiska teater, Schaubühne, i Berlin där total demokrati tillämpades och alla från städpersonal till regissör gemensamt röstade fram vilka pjäser som skulle spelas. Han har även gjort film och naturligtvis satt upp teater- och på senare tid även operaföreställningar runt om i världen. Skandinavien har dock fått vänta länge på honom och att han till slut kom till Malmö kan publiken tacka operachefen Bengt Hall för.

– Jag fick ett förslag från Bengt Hall och jag accepterade det, säger Peter Stein kort och gott.

Det är inte bara Skandinavienpremiär för honom som regissör utan också första gången han sätter upp Figaros bröllop – en opera som han säger att han egentligen aldrig velat göra.

– Det är så många dörrar, så många papper och otroliga situationer men förstås så vacker musik. Samtidigt har jag precis satt upp Trollflöjten på La Scala i Milano och kände att jag var i kontakt med Mozart så jag sa, varför inte låta Figaro följa direkt på.

Och även om Peter Stein framförallt är teaterregissör och tydligt betonar att det är texten och berättelsen som är hans ansvar så är det uppenbart att musik, inte minst operamusik, betyder mycket för honom. Han berättar att han spelat fiol i över tjugo år, även om han slutat eftersom han tyckte att ”oljudet” han presterade var för hemskt. Och när vi börjar prata om Mozarts musik tinar den något bistre regissören upp rejält.

– Det sista körstycket i fjärde akten fick mig alltid att gråta som 16-åring, det är så rörande, säger han öppenhjärtigt.

Något annat som gör honom lycklig är att det inte bara är han som regissör som gör Figaros bröllop för första gången – en förutsättning för uppsättningen på Malmö Opera var att ingen av de medverkande skulle ha gjort den tidigare.

– På så sätt kan vi samarbeta och upptäcka skönheten och meningen med operan. Tillsammans förstod vi historien och förhållandet mellan karaktärerna och mellan de komiska och de känslomässiga elementen. Karakteristiskt för Figaros bröllop är att samtidigt som det är en komedi, en slags urverkskomedi, så finns det djupa känslor här – desperat svartsjuka och alla olika aspekter av kärlek, inklusive de sexuella, Susannas kärleksaria i slutet har till exempel hittills varit knepig. Hon sjunger för sin älskade Figaro men Figaro tror att hon sjunger för hans konkurrent, Greve Almaviva, och det är så typisk Da Ponte-stil (skrev librettot till Figaro, reds. anm.). Allt har en dubbel betydelse och det finns fällor i varje mening.

Peter Steins uppsättning av Figaros bröllop karaktäriseras också av att den spelas precis som den är tänkt att spelas, i sin tidsperiod och att moderniseringar av klassiska verk vöverhuvudtaget inte står högt i kurs hos honom är uppenbart.

– Det är bara idioter som moderniserar. Speciellt vad gäller Figaros bröllop eftersom grunden i historien handlar om att det finns en lag som säger att greven har rätt att älska med den tjänare som han ska gifta bort. Figaros bröllop utspelas precis före franska revolutionen och Greve Almaviva har avskaffat lagen men när tjänarinnan Susanna ska gifta sig med hans tjänare Figaro vill han återinföra den. Det är operans tema och gör man detta i 2000-talskläder blir det absurt eftersom den lagen inte finns nu. Om man moderniserar det här är man inte intresserad av texten.

Vad får publiken som kommer hit uppleva då?

– De får vacker musik, väldigt roliga scener och de kan följa med precis i vad som händer. Även om Figaros bröllop har några i hög grad konstruerade stunder så har vi vi försökt göra något vettigt av det. Och vill man ha ett budskap, även om jag personligen tycker att det här med budskap i teater är orimligt – det är alltid tveksamt och tvetydigt, kanske man kan säga att det handlar om att åstadkomma förändring utan våld. I första akten säger Figaro att han vill göra revolt mot greven men i arian stoppar han sig själv och säger: Nej, nej vi gör det utan våld.

Om du inte tror på det här med budskap, vad menar du är teaterns roll?

– Den skapar en bild av den mänskliga existensen och reflekterar en bild av våra liv, av vår situation.

Peter Stein menar att man inte kan lära sig något av ett teater- eller operstycke bara genom att arbeta med det eller läsa det. Man måste se det i sin helhet på scenen med sångare och skådespelare – hur det fungerar och utvecklas där.

– Då kan man förstå meningen.

Och även om Peter Stein betonar att han aldrig är optimistisk konstaterar han nu efter generalrepetitionen och med premiären bara ett par dagar bort att Figaros bröllop på Malmö Operas scen har kommit ganska långt.

– Det finns alltid saker att upptäcka men jag tror att 75 procent kommer riktigt nära hjärtat i Mozarts och Da Pontes verk.