Uteslut inte samarbete S+M
Den förre försvarsministern och moderatpolitikern Mikael Odenberg har helt rätt. Om en framtida regering inte ska vara vare sig direkt eller indirekt beroende av Sverigedemokraterna går det inte att utesluta ett samarbete mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
För mig är det definitivt inget dream team. En regering med socialdemokrater och moderater skulle onekligen få svårt enas om skatter och valfrihet och mycket annat. Därför håller jag tummarna för att Socialdemokraterna går kraftigt framåt i nästa val och att det blir en stabil vänstermajoritet i riksdagen.
Jag inser att det inte är särskilt troligt. Sverige har i likhet med nästan alla andra västdemokratier fått tre politiska block, ett vänster, ett höger och ett högerpopulistiskt. Det betyder att om vänstern vill ha något inflytande över den praktiska politiken krävs det samarbete med något eller några partier till höger. Och om den traditionella högern inte vill göra sig beroende av högerpopulister finns det bara ett alternativ, nämligen samverkan med delar av vänstern.
Det är mot den här bakgrunden Anna Kinberg Batras utspel härom veckan ska ses. För även om det inte har varit alldeles enkelt hänga med i hennes verbala kringelkrokar kan hon och Moderaterna rimligen inte tolkas på något annat sätt; M känner större samhörighet med SD än med S och hon är därför beredd bilda en regering med hjälp av SD.
Det finns en logik i hennes slutsats. SD återfinns utan tvekan till höger på den politiska skalan, vilket betyder att det redan i dag finns en stabil högermajoritet i Sveriges riksdag. Samtidigt skulle förstås ett M-SD-samarbete ge ökat inflytande till ett parti med minst sagt tvivelaktig demokratisyn, som vill dela upp befolkningen i riktiga svenskar och andra och som misstror nästan allt internationellt samarbete.
Som socialdemokrat skulle jag förstås kunna luta mig tillbaka, småle en smula åt Moderaternas interna strid och den borgerliga alliansens allt mer uppenbara sönderfall. Men alliansens sönderfall skapar inte automatiskt ett underlag för en Socialdemokratiskt ledd regering.
Migrationen och klimatkrisen och andra samhällsproblem kräver långsiktiga lösningar. Det i sin tur förutsätter hyfsat politiskt breda lösningar, och därför tycker jag att Socialdemokraterna bör eftersträva en majoritetsregering efter nästa val.
Med dagens opinionssiffror, och för övrigt det opinionsläge vi och andra länder levt med sedan länge, krävs det samarbete över blockgränsen för att åstadkomma en regering med en majoritet av riksdagen bakom sig.
Det är naturligt att i första hand sträcka ut en hand till liberaler och centerpartister, men jag delar som sagt Mikael Odenbergs slutsats; den som vill ha en handlingskraftig regering utan SD-inflytande kan inte utesluta samarbete mellan M och S.
Kort sagt; jag är definitivt ingen anhängare av Moderaternas skattepolitik och är orolig för ökade klyftor om privatiseringen av välfärden tillåts fortsätta.
Trots det, i dag ser jag Sverigedemokraternas syn på medborgarskap och internationellt samarbete och, sist men inte minst, deras totala förnekelse av hoten mot vår miljö som de avgjort största hoten mot en sund utveckling i vårt land.