Arrangerar galor för att hjälpa andra

Vi skriver förstås om Birgitta Lowén som gjort sig känd, inte bara genom sin förträffliga ståuppkomik utan också genom sitt stora hjärta och engagemang.

Den senaste galan arrangerade hon till förmån för hjälporganisationen Love Nepals arbete för att hjälpa utsatta flickor.

Vi skriver den senaste, även om Birgitta själv säger att det nu var den sista.

– Det har jag ju sagt förr, det vet jag. De två senaste gångerna till och med, men just nu säger jag att det var den sista med mer bestämdhet. Man kan gott säga att det engagemanget fick mig att gå på knäna, säger hon och skrattar.

Birgitta fick blodad tand efter den första galan som hon arrangerade till förmån för Hjärt- och Lungfondens arbete.

– Min egen son föddes med hjärtfel. Hade det varit tio år tidigare hade han förmodligen inte överlevt. Och det är viktigt att forskningen ska kunna gå vidare.

Sedan fortsatte det av bara farten.

Nästa gala var det Frida kvinnojour som stod i fokus.

– Jag tyckte det var ett enkelt sätt att få in pengar. Människor köpte sin biljett och behållningen gick till den verksamhet som hade valts ut.

Med pengarna kunde Kvinnojouren, som i dag tillhör en av landets mest moderna, bygga ytterligare ett rum.

Och för Birgitta blev det självklart att fortsätta med en tredje gala.

Den här gången gick de insamlade medlen till de hemlösa i Hässleholm.

Och nu slog Birgitta och kompani på stora trumman. Till dess hade galorna bjudit på en rad duktiga lokala artister. Den här gången var det ingen mindre än folkkäre Lilll-Babs Svensson som kom till Hässleholm.

– Folk förväntar sig något extra när man har bokat Röda salongen. Det blir liksom lite speciellt. Och nu blev det ju något alldeles extra.

På den vägen fortsatte det med den senaste galan som hade Lasse Berghagen som den största dragplåstret.

Hjälporganisationen Love & Hope kunde inkassera 85 000 kronor.

Birgitta säger att det i slutändan har varit värt allt slit.

– För mig är det självklart att ställa upp där det finns behov. Jag är faktiskt glad och tacksam över att få förmånen att hjälpa. – Men vardagshjälte, nej men, det är jag väl inte. Jag gör det jag måste helt enkelt, konstaterar hon och riktar ett särskilt tack till vännen och medarbetaren Niclas Brandt.