Har Löfven en åsikt om EU?
Frankrikes nye president Macron höll för ett par veckor sedan ett nästan två timmar långt tal om hur han vill förändra Europeiska unionen. Det finns mycket att säga om hans olika förslag – en del var bra, en del var intressanta men långt ifrån självklara, en del skulle innebära ett helt annat EU som inte har stöd hos unionens befolkning.
I våras lade EU-kommissionen fram en grönbok, alltså ett diskussionsunderlag, om EU:s framtid. Fem olika vägar skisserades och medlemsländerna ombads att diskutera de olika förslagen. I Sverige har diskussionen om förslagen varit nästan obefintliga.
Före Macrons tal hade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hållit tal i EU-parlamentet där han också lade fram nya förslag till hur EU skulle kunna utvecklas. Eftersom Juncker snart är inne på sitt sista år som kommissionsordförande, han har själv avvisat tanken på att väljas om, har hans förslag inte tagits riktigt på allvar.
De olika förslag som lagts fram den senaste tiden är delvis en reaktion på brexit. När ett land för första gången beslutat att lämna EU har det väckt många som vill göra EU bättre, så att det inte blir en allmän upplösning. Fler behöver därför delta i framtidsdebatten.
Macrons inriktning handlar till stor del om att öka EU:s överstatliga inslag. Det gjorde också Junckers tal. Något av de fem förslagen i grönboken hade också den inriktningen, men det fanns också förslag som backade från den överstatlighet som redan gäller.
Macron föreslog bland annat stärkt försvarssamarbete inom EU, ett EU-civilförsvar för olika naturkatastrofer som stora skogsbränder, en EU-skatt på finansiella transaktioner (Tobinskatt), en EU-koldioxidskatt, en eurobudget med en eurofinansminister och till och med ett eget europarlament vid sidan av EU-parlamentet, en harmonisering av ländernas sociala system, och dessutom att EU-valet delvis ska väljas med ”transnationella” listor, som alltså ska gälla i alla medlemsländerna.
Macrons förslag har i allmänna ordalag fått stöd av Tysklands förbundskansler Angela Merkel, men hon stöder inte allt. Exempelvis lär en gemensam budget för euroländerna inte accepteras av Tyskland.
Macrons idéer diskuterades vid ett särskilt toppmöte i Estland (som egentligen skulle handla om it-samarbetet). Men den svenske statsministern Stefan Löfven var enligt rapporterna mycket försiktig i kommentarerna.
EU-skatter är Sverige emot. Det ska fortsätta vara en nationell fråga. Så långt är beskedet bra. Men hur vill Löfven och den svenska regeringen utveckla EU i övrigt?
Passiviteten från Löfven – men också från alla de andra partierna – är beklaglig. EU:s fortsatta utvidgning behöver till exempel en tydlig förespråkare. Det finns också anledning att vara tydlig med var gränserna för hur långt EU:s överstatlighet ska gå blir tydliga.
Samtidigt finns det områden där EU-samarbetet behöver bli effektivare, som miljöpolitiken och flyktingpolitiken. Det senare har Löfven varit tydlig med.
Men när håller Löfven ett ”Macrontal” om EU:s utveckling?