Cen­tern bör för­söka för­bättra för­sla­get

Rege­ringens för­slag om hur en­sam­kom­man­de barn och ung­domar från Af­ghan­i­stan ska kun­na få stanna, om de fått vänta allt­för länge på utvi­snings­be­sked har brister. Det har An­nie Lööf och Jo­han­na Jönsson rätt i.

Men det är bra att rege­ringen till slut in­såg (lyc­kades bli eniga om) att det är ett rätts­ö­ver­grepp mot den­na ut­satta grupp, att de fått vänta så långe på be­sked att många blivit över 18 år och där­med asyl­prövas en­ligt strängare re­gler.

Där­för bör Cen­ter­par­ti­et för­söka för­bättra re­ger­ings­för­slaget, inte bara säga nej. Da­tum­gränsen för vil­ka som ska om­fattas av ”am­ne­stin”, den 24 no­vem­ber 2015, är god­tyck­lig. Istäl­let borde ål­dern när asyl­an­sö­kan lämnades in ska gälla för alla.

Cen­ter­par­ti­et vill ock­så att ”sär­skilt och syn­ner­li­gen ömmande om­stän­dig­heter” bör åter­in­fö­ras som en möj­lig­het att vara grund för asyl. Det är vik­tigt, efter­som Migrationsverket i många fall, där så­dana om­stän­dig­heter är up­pen­bara, ändå av­slår asyl ge­nom att hän­visa till stel­benta pa­ra­grafer.

I den ar­ti­kel där in­vänd­ningarna från C fram­fö­rs verkar par­ti­led­ningen avvisa alla för­hand­lingar om för­bätt­ringar in­nan en pro­po­si­tion landat på riks­dagens bord. Det gör det för­mod­li­gen svårare att nå re­sul­tat.

Att ge möj­lig­heter för ut­satta ung­domar som miss­hand­lats av sy­stemet måste vara vik­tigare än po­li­tisk-tak­tiska hän­syn. Så för­handla med rege­ringen di­rekt.