Några Finlandsminnen

I referatet av Föreningen Nordens Finlandsafton på självständighetsdagen den 6 december nämndes Borgå som Hässleholms nuvarande vänort.

Minnesgoda stadsbor erinrar sig kanske att vi tidigare haft en annan vänort, fast under kriget talade man hellre om fadderort. Det var Kivennapa på Karelska näset, i Viborgs län. Östkarelen införlivades emellertid 1940 med Sovjetunionen och blev den karelsk-finska sovjetrepubliken som till dels var ockuperad av finska trupper 1941 till 44, allt enligt historieboken. Staden heter på ryskt område Kivinebb och vi hade även kontakter där.

Ett par små minnen av den från början finska fadderorten/vänorten finns. Det ena är en liten tavla som länge hängt i Stoby kyrka. Förklaringen kan vara att Hässleholm ända till 1942 ingick i Stoby pastorat.

Från Kivinebb härrör dels en ordförandeklubba, prydd med Karelens och Hässleholms vapen, dels en snidad skål med Kalevalamotiv. Båda var tillverkade med hjälp av slöjdverktyg som skänkts från Hässleholm åt krigsinvalider i Karelen.

Föremålen överlämnades från Kivinebb till stadsfullmäktige här 1949 och kan väl letas fram i stadshusets gömmor!

En hässleholmare som särskilt värnade om vänorten Kivennapa/Kivinebb var Manne Ericsson (1881-1959), som varit stins här på 1920-talet och som sedan blev överinspektor vid SJ i Göteborg.

Han bodde med sin fru Gaynell, född Nelson, i hennes föräldrahem, den fina tegelvillan på Frykholmsgatan 18. Manne Ericsson minns man som en stilig herre, alltid iförd hög, vit stärkkrage till den svarta kostymen.

Familjen hade sitt sommarnöje vid Finjasjöbaden, nära Bellevue, i en gård som ännu är bevarad på Ålvägen 9.

Fadderortsrörelsen låg överinspektor Manne Ericsson varmt om hjärtat. För sina civila, finska förtjänster tilldelades överinspektor Manne Ericsson den hos oss sällsynta Mannerheim-medaljen.

I minnesrunan 1959 heter det: Med honom har en stor idealist och kulturpersonlighet gått ur tiden.