Kan kungen lösa krisen?
Krisen i Svenska Akademien växer. I torsdags kväll fick Sara Danius besked från majoriteten i Akademien att hon inte hade förtroende som ständig sekreterare. Hon tog konsekvenserna och avgick både som sekreterare och från stol 7. Samtidigt kom besked om att Katarina Frostenson inte kommer att delta i Akademiens arbete.
Det verkar som om Frostensson, som är maka till den för sexövergrepp anklagade ”kulturprofilen” har övertalats till att kasta in handduken. Som villkor har hon ställt att Danius skulle bort från sekreteraruppdraget. Det kan vara en hämnd för Sara Danius’ tydliga uttalanden om ”kulturprofilen” efter DN:s avslöjande.
Efter de båda kvinnornas avgångar återstår bara elva ledamöter i Akademien och ytterligare åtminstone ett avhopp kan komma. Sara Stridsberg, som stöttat Danius, har sagt att hon funderar på det. Eftersom det krävs minst tolv ledamöter för att välja in nya ledamöter håller alltså Akademien på att upplösa sig själv.
Gustav III var enväldig kund när han inrättade den. Han skrev stadgarna för att den skulle kunna verka helt oberoende och i evighet.
Därför är det svårt att i dagens samhälle göra förändringar utifrån. Regeringen har övertagit alla beslutsfunktioner från den enväldige kungen men kan knappast besluta om ändringar i Akademiens stadgar.
Kungen är Akademiens högste beskyddare och ska godkänna nya ledamöter. Karl XVI Gustaf har sagt sig beredd att ändra stadgarna och bidra med vad han kan för att lösa krisen. Då passar det ganska bra att Hässleholmsfödde Odd Zschiedrich som i många år varit kanslichef på Akademien nu är ceremonimästare vid hovet. Han kan få en nyckelroll som rådgivare åt kungen.
En närmast total förnyelse krävs om Akademien ska kunna återupprätta sitt anseende. Även några av de kvarvarande elva måste bort. Nog blir det en grannlaga uppgift för kungen att godkänna och tvinga fram utträden och sedan godkänna många nya ledamöter. Men någon annan lösning är svårt att se.
