Infallsrikt för hela vuxna familjen

Deadpool är inte som andra mutanter i X-Menlägret. Han är snutig, provokativ, ständigt svärande, överdrivet våldsbenägen och definitivt barnförbjuden. Det är säkert också allt detta som bidrog till den enorma succén med föregångaren. Aldrig hade världen sett en så respektlös och brutal superhjälte på vita duken förr, vilket uppenbarligen tilltalade biopubliken i en osannolikt stor omfattning. Inklusive undertecknad. Lika mycket som jag uppskattar det tämligen konsekventa mörka allvaret i DC-universumet, lika positiv är jag till att Marvel vågar släppa loss kreativiteten och driva med konventionerna, som man gör i Deadpool. Det här är infallsrikt, elakt kulröj för hela den vuxna familjen, helt enkelt.

Initialt får vi veta att Deadpool alias Wade Wilson ägnat en stor del av tiden sedan sist med att utradera idel gangsterorganisationer världen runt. Till tonerna av A-ha:s klassiker Take On Me, för övrigt. Nu är det dock tänkt att han ska bilda familj med flickvännen Vanessa. Fast just då slår tragedin till, varpå vår hjälte blir utom sig av sorg och super ner sig.

Till sist finner han mening i livet igen, i form av en ilsken tonårsmutant, som blivit utsatt för övergrepp av hans egen rektor. Deadpool har hämnd i sinnet, så han bildar sitt eget misslyckade superteam som inte alls har det som krävs. Mitt i allt detta dyker sedan hårdingen Cable upp från framtiden med ett enda mål; att ta tonårsmutanten av daga.

Som säkert alla förstår av detta referat är Deadpool inte någon ordinär superhjälte. Fans av första filmen kan känna sig trygga i att Deadpool 2 är sina ideal trogna. Denna lyckade uppföljare följer förvisso de oskrivna reglerna för en sådan på så sätt att format och budget är betydligt större än första gången. Samtidigt är det tydligt att inspirationen och berättarglädjen är intakt. Det vimlar av popkulturella referenser, snuskiga antydningar, elakt fyndiga pikar och brott mot filmiska regler. Vidare kan man med gott samvete hävda att nivån på actionsekvenserna har vridits upp.

Att ex-stuntmannen David Leitch, känd för slickat hårdkokta John Wick och Atomic Blonde, är ovanligt uppfinningsrik vad gäller att variera och förnya skildringen av våldsamheter på film är inget nytt, men Deadpool 2 utgör en god påminnelse om detta.