Kontraproduktiva friheter

I Sverige har vi sedan länge yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet, vilka kommer samtliga medborgare till del. Utöver det har Sverige en grundlagsskyddad religionsfrihet som, i realiteten, enbart tillkommer vissa. Det är orimligt att principen om jämlikhet inför lagen ska åsidosättas när religion är inblandat. Religionsfriheten bör avskaffas för att alla ska åtnjuta lika rättigheter på riktigt.

Yttrandefrihetens omfattning baseras på en proportionalitetsbedömning där rätten att inte bli förtryckt, hotad eller diskriminerad vägs mot rätten att manifestera sina åsikter. Religionsfriheten innebär att rätten att manifestera åsikter väger tyngre än vad den annars hade gjort.

Enligt grundlagen innebär religionsfriheten “frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”, vilket är behjärtansvärt och behövligt; var och en ska garanteras rätten att välja tro. Religionsfriheten är dock en oinskränkbar frihet som förstärker övriga friheter för den som kan hänvisa till en teologisk tro. Problematiskt nog erhåller exempelvis vetenskapsbaserade uttryck inte samma rättighetsexpansion. Detta innebär att religionsfriheten resulterar i en oskälig fördelning av friheter.

I dagens moderna samhälle är det svårt att se varför icke-teologiska yttringar ska bli förfördelade i jämförelse med teologiska. Vi menar därför att lagstiftare bör förhålla sig neutralt i relation till de grundläggande rättigheter som sedan upplysningstiden präglat vår syn på yttrandefriheten.

I debatten anförs ofta att religionsfriheten även uttrycker värderingar och principer som går längre än det rättsliga. Argumentet innebär att religionsfriheten uttrycker värden som inte innefattas i övriga rättigheter och därmed har en särställning värd att bevara.

Religionen har haft en särställning i Västeuropas moderna historia. I vissa fall har den till och med föregått yttrandefriheten. I Sverige införde Gustav III viss religionsfrihet för judar och katoliker i en tid då övriga medborgerliga rättigheter, såsom yttrandefriheten, fortfarande var starkt begränsade. Därför är det inte underligt att den avvägningen följt med oss in i modern tid. Vi menar att traditionen spelat ut sin roll och i dagsläget motverkar sitt syfte.

Antisemitismen har åter blivit ett problem i Sverige och är utbredd i städer som Malmö. En stor del av detta nya judehat kommer från islamister. Hur kommer det sig att de ska omfattas av ett skydd för religionsfrihet när högerextrema nazister med antisemitiska åsikter inte gör det? Här finns en lucka i svensk lagstiftning.

Åsikter går inte att inskränka och yttrandefriheten är långtgående. Dock är det problematiskt att vissa, genom hänvisning till religiösa tankar, kan expandera yttrandefriheten utöver det som erhålls vid exempelvis hänvisning till vetenskap. Religionsfriheten innefattar friheten att vara ateist, men ateistiska uttryck förstärker inte övriga friheter.

I ett sekulärt samhälle ska alla ha samma rättigheter. Trots det fortsätter religionsfriheten att åsidosätta denna princip på ett sätt som öppnar för osäkra bedömning och ojämlikt skydd i förhållande till diskrimineringslagarna. Genom att avskaffa religionsfriheten avskaffar vi en ojämlikhet som inte är värdig en sekulär rättsstat.

Juridikstuderande och ordförande, Liberala studenter Skåne

Juridikstuderande och styrelseledamot, Liberala studenter Skåne

Masterstudent i historia, medlem i Liberala ungdomsförbundet