Kimberly sparkade sig fri från våldsman

Blåtiran på vänster öga och rivsåret i pannan visar de uppenbart synliga spåren efter måndagsmorgonens överfall. Men chocken har fortfarande ett kraftigt grepp om henne.

– Jag känner mig fortfarande disträ. Har mest legat i sängen och tittat på ingenting. Jag väntar mest på när jag ska bryta ihop och vågar inte ens gå ner med soporna, säger hon.

I vanliga fall håller Kimberly sig till vägarna. Men i måndags morse hade hon bestämt sig för att plocka svamp. Hon gick till skogen vid Galgbacken.

– I efterhand har jag förstått att många tycker att det är ett otryggt område. Men jag har inte gått där tidigare, och aldrig plockat svamp heller. Det var bara för att mina vänner pratat om att det fanns mycket svamp nu, säger hon.

Hon passerade Norra Kringelvägen och följde stigen.

– Jag mötte en man och vi hälsade på varandra. Efter att vi passerat varandra kastade jag av reflex en blick över axeln och såg att han fortsatte åt andra hållet, säger Kimberly.

Hon fortsatte fram en bit och vek sedan in i skogen.

– Jag hörde något och var på väg att vända mig om. Då tog mannen tag i axeln på mig och drog omkull mig.

Mannen fick ner Kimberly på marken och höll fast hennes armar.

– Jag visste inte vad han ville, kände att ”nu kämpar du för ditt liv”. När han började gnida skrevet mot mig och jag kände att han hade stånd så förstod jag vad han var ute efter.

Händelsen var inte långt från vägen, och Kimberly försökte skrika för att någon skulle reagera.

– Då böjde han sig ner mot mitt ansikte och sa något i stil med ”måste jag spotta dig i munnen för att du ska hålla käften”. När jag vände bort ansiktet slog han mig över ögat.

Kimberly lyckades finna sig i situationen, fick loss ett knä och skickade upp det mellan benen på mannen. Han tappade sitt grepp, och hon kunde knäa honom en gång till. Sedan få loss benet och sparka med den kraft hon kunde uppbringa.

– Jag sparkade mig loss och sprang därifrån. Tittade efter mig och såg att han inte följde efter, säger Kimberly.

Väl hemma satte hon sig apatisk och bara tittade.

– Jag fattade inte vad som hänt och hade inte en tanke på att jag borde gå till polisen. Först när det plingade till i mobilen av ett sms vaknade jag till.

Måndagen spenderades sedan i förhör med polisen, och med vallning på brottsplatsen.

Under eftermiddagen publicerade hon ett inlägg på Facebook. Knappt ett dygn senare hade inlägget delats mer än 8 000 gånger.

– Man ska inte behöva varna, men tänkt om det skulle hända någon mer och jag inte varnat, säger Kimberly.

Hon beskriver mannen som runt 1,95 lång, smal men med breda axlar. Han var uppskattningsvis i 30-årsåldern, och pratade svenska med brytning.

– Det jag är rädd för är att träffa på honom någonstans på stan och känna igen honom. Fram tills han hittats kommer jag hela tiden att gå och titta över axeln efter honom, säger Kimberly.

Utredningsarbetet från polisens sida fortsätter. Sökning med hund på platsen gav inga fynd, men förhoppning finns om att någon gjort iaktagelser.

– Vi har inte fått in så mycket, men det är någon som hört av sig som kan ha gjort observationer som vi ska prata med, säger Tomas Borg, förundersökningsledare på Hässleholmspolisen.