Flyktens ansikten – två år senare

Besökarna i Broby kyrka möter bland många andra Syhila från Syrien som drömmer om att bli mattelärare.

Och Noor, som vill öppna en barnklädesbutik, men just nu jobbar i en charkuteributik plus många fler, både kvinnor och män i alla åldrar.

Det är en rad gripande människoöden som fotografierna och de korta berättelserna förmedlar.

Dan Sarkar, präst i Broby, tycker det är en självklarhet att utställningen visas i kyrkan.

– Många flyktingar har kommit till oss här i Broby och konst hör hemma i kyrkan, det har den alltid gjort. Och människan är ju också ett Guds konstverk, säger han och tittar med ömhet på bilderna som symboliserar många olika livsberättelser.

Ett öde som på ett särskilt sätt har gripit tag i honom själv är den äldre mannen som kom till Sverige med sin fru som tragiskt gick bort för en tid sedan.

Dan Sarkar tycker det är viktigt att få se ansikten i den massa av människor som för många kan förbli anonym.

Flyktingarna som porträtteras kom till Ljungby kommun. Slående är vilka drömmar de porträtterade människorna bär på. Och den tacksamhet som de känner i det nya hemlandet.

Syhila berättar att hon känner lugn, ro och trygghet i Sverige. Hon ser det som en omöjlighet att någonsin kunna återvända till det sönderbombade Syrien.

Noor, som vill öppna en barnklädesbutik, känner stor tacksamhet över den fina lägenheten de får bo i, men tycker det är tråkigt att sommaren är så kort.

Lasse Ahlin tycker det var viktigt att ge ansikten åt flyktingströmmen som kom till landet.

– Det handlar om män-

niskor med många specifika berättelser som jag gärna vills lyfta fram, säger Ahlin.

– Att det skulle bli en uppföljning efter den första utställningen var inte planerat från början. Men jag kände att det var lite av min skyldighet att också visa hur det har gått för några av dem.