Dubbelt aktuell filmkompositör

Nathan Larson började sin musikkarriär i olika band i Washington och New York, bland annat post-hardcorebandet Shudder to Think.

Tillsammans med Cardiganssångerskan och musikern Nina Persson, som han är gift med, ingick han också i bandet A Camp. Sedan slutet av 1990-talet har han även komponerat filmmusik till en stor mängd filmer och tv-serier.

– Jag började med filmmusiken när jag spelade i band i New York på 90-talet, berättar han. Det var en väldigt bra tid i New York då. Många filmregissörer inledde sin karriär, vi lärde känna dem och jag bara flöt in i det där med filmmusik vilket var väldigt lyckosamt. Det är svårt att försörja sig som musiker, och jag har alltid älskat film.

– Jag tror att det krävs en viss personlighet också som musiker för att man ska kunna arbeta som filmmusikkompositör, fortsätter han. Det är motsatsen till att spela i band och stå på scen. Som filmmusikskapare ska man vara osynlig. Och man måste också samarbeta med många olika människor.

På fredag är det premiär för den brittiska, romantiska komedin Juliet, naked som Nathan Larson skrivit musiken till. Filmen är baserad på en roman av Nick Hornby och regisserad av Jesse Peretz.

Den utspelas i en brittisk kuststad där paret Annie (Rosie Byrne) och Duncan (Chris O’Dowd) lever ett småtrist liv. Duncan är en riktig musiknörd och besatt av den amerikanska, bortglömda och försvunna musikern Tucker Crowe (Ethan Hawke). Otrohet från Duncans sida och fyndet av en tidig version av Crowes mest kända album strular till förhållandet och när Tucker Crowe dyker upp på riktigt i parets liv blir situationen komplicerad.

Att göra musik till en film som handlar om en fiktiv musiker som framför sina egna låtar är ett lite annorlunda sätt att arbeta för Nathan Larson. Han har skrivit de flesta av Tucker Crowes sånger och de behövde vara klara innan filmen spelades in.

– Ofta arbetar man utifrån de färdiga filmbilderna men så var det inte här, förklarar han. Sedan måste vi också bestämma vilken typ av musik som var Crowes och här fanns det många röster som ville tycka till. Till slut landade det hos mig, regissören och Ethan Hawke. Vi hade vissa artister och band som vi såg framför oss och baserade Crowes musik mycket på det gamla, kultförklarade amerikanska bandet Big Star. Deras skivor är fantastiska och tilltalar precis den där besatta nörden som Duncan är. Många nördade ner sig i dem och de hade en dramatisk historia.

När Nathan Larson och Nina Persson blev ett par bodde de länge i stadsdelen Harlem i New York men för tre år sedan, när deras son var fem år, bestämde de sig för att bosätta sig permanent i Malmö. Huset i Harlem har de fortfarande kvar och Nathan Larson återvänder ganska ofta. En del av musiken i Juliet, naked är inspelad där men en hel del även i Malmö.

– Det är underbart att kunna arbeta från Malmö också, säger han. Och att ha möjlighet att arbeta med så olika saker som Juliet, naked och som Sthlm Rekviem som jag håller på att avsluta nu.

Sthlm Rekviem är en tv-serie baserad på Kristina Ohlssons deckare om juristen Fredrika Bergman. Serien fick premiär på C More 3 oktober och börjar visas på TV4 17 oktober. Här har Nathan Larson arbetat mer traditionellt utifrån inspelade scener.

– Jag sitter och tittar på bilderna om och om igen, på texturen, hur det är filmat, kvaliteten i bilderna och kamerarörelserna, förklarar han. Det ger mycket information och inspiration. Jag har också samarbetat tätt med seriens huvudregissör Karin Fahlén och producenten Martina Ståhl. Vår idé var att gå lite mot deckargenren och att musiken skulle vara konstnärlig och sorglig. Det är en otroligt sorglig historia.

Under ett år gör Nathan Larson filmmusik till mellan fyra och sex filmer och tv-serier. När han ska välja ett filmmusikprojekt som är extra viktigt för honom går han tillbaka till en av de första han jobbade med – Boys don’t cry från 1999.

– Den är väldigt speciell för mig fortfarande. Extra mycket med tanke på den politiska situationen, både runt om i världen men specifikt i USA. Där är det en sådan tillbakagång från högersidan när det gäller synen på HBTQ-frågor. Boys don’t cry är i grunden en kärleksfilm men den blev också viktig för människor som kämpade med sin egen sexualitet. Det är den här typen av filmer som jag är stolt över.

Förutom musiker och kompositör är Nathan Larson också författare. Han har skrivit tre kriminalromaner – Dewey Decimal, The Nervous System och The Immune System. Han är också en av redaktörerna till Sthlm noir – del i en serie böcker med noirberättelser från städer runt om i världen.

Och när han inte skriver filmmusik så arbetar han också som konstnärlig ledare för projektet Dream music – en 12-timmarsfestival som arrangerades på Malmö Live hösten 2017 och kommer tillbaka i februari 2019.

– Det är en nonstopkonsert där vi tänjer gränserna mellan konsert och konstinstallation, berättar han. Förutom den i Malmö blir det också en i Stockholm och en i Beirut.

Närmast på programmet för Nathan Larson står att göra musiken till Sthlm Rekviem helt klar och så arbetar han med en amerikansk film där musiken ska vara färdig i slutet av oktober.

– Sedan är det ytterligare några projekt som väntar, säger han. Efter det får jag se, det är livet som frilansare. Men det brukar ordna sig.