Mer action än djup i Rivers actionfilm

Optimisten brukar säga att vi lever i den bästa av världar och pessimisten fruktar att han har rätt. Att framtiden går i moll eftersom vårt klot kapsejsat i ragnarök och svavel har filmbranschen predikat sedan urminnes tider och det gör också regissören Christian Rivers film Mortal Engines.

Filmen utspelas tusentals år efter att en katastrof förstört civilisationenMänskligheten har anpassat sig och utvecklat ett nytt sätt att leva på. Fortfarande är det den starke som överlever och stora, vandrande städer suger ut små försvarslösa i en aldrig sviktande kapitalistisk anda.

Det sägs att Peter Jackson gärna hade velat regissera Mortal Enignes, som bygger på en bok med samma namn av Philip Reeve, och det är möjligt att han hade kunnat fördjupa karaktärerna lite mer än vad Christian Rivers gör.

Rivers spiller i stället allt krut på effekterna som onekligen är imponerande. Visst finns här både sensmoral, nattsvarta far och dotter-relationer samt integrations- och miljöproblem insprängda mellan varven, men det är action och effekter som är axeln allt snurrar kring.

Som, vanligt höll jag på att säga. är det filmens bad guy, den egotrippade Valentine (Hugo Weaving), som ger storyn kött och blod. Valentine har ambitioner att ta över världen och gärna universum också.

Jag tror inte att Mortal Engines blir någon ny Sagan om ringen eller Star Wars, för att nu lägga ribban högt, men häftig popcornunderhållning får vi oss i alla fall till livs.