Morötter på Nobelmenyn
”Mod” var det officiella temat för Nobelfestligheterna. Bland annat Sara Danius spektakulära rostrosa sidenhav verkade falla under den rubriken, även om Danius menade att den färgstarka klänningen mer handlade om att det var dags för lite glädje mitt i skandalerna och det moraliska förfallet.
Ett annat tema anades också: hållbarhet. Både Nobelmenyn och ett antal klädval visade på medvetenhet och konstruktivt hållbarhetstänkande. Bland annat var (den mycket kompetenta) övermarskalken Andrea Montano Montes klänning gjord av papper. Den svarta konstsilkesklänningen är till och med komposterbar, om man av någon anledning vill lägga den i soporna. Det finns en attraktiv lekfullhet kring flera av de hållbara val som träffades, som med Montano Montes pappersklänning.
Svenska folket känner ”klimatångest” och ändrar sina vanor i enlighet med det, enligt en ny undersökning från Sifo. Det vore för väl om folk kunde få ha det lite nöjsamt samtidigt. Det är roligare med morötter än piskor för att skapa ett mer hållbart samhälle.
Det var ett trevligt initiativ av kronprinsessan Victoria att återanvända drottning Silvias klänning. Dels är det en vacker klänning som många nog minns med värme även på drottningen och dels finns det goda skäl att försöka göra sig av med den onödiga konventionen att festkläder inte ska användas flera gånger. Om man återanvänder diamanttiaror, varför inte sidenklänningar? Kronprinsessan är en person med många ögon på sig och stort inflytande. Förhoppningsvis kan hon vara med och skapa ett annat sätt att se på påkostade festkläder: som ett smycke som kan tas fram ur lådan som en omtyckt favorit.
Alice Bah Kuhnke hade också en bra tanke bakom sitt klänningsval och utnyttjade den möjlighet till exponering som Nobelfesten gav. Årets klänning, av återvunna sidentygbitar, var en triumf både estetiskt och etiskt. Slitet eller väl använt siden är ett så vackert material att det borde tas till vara. Kuhnkes klänning var trevlig, klädsam och hade en ett passande budskap för ett miljöpartistiskt statsråd. Eftersom allas insats krävs för att klara klimat- och hållbarhetsproblemen vore det ett passande budskap för vilken minister som helst, oavsett partifärg.
Dammodet börjar ta efter herrmodet här. Fracken har sedan länge återanvänts. Jag minns min stackars far som svettades floder de gånger han tvingades in i sin gammaldags ärvda yllefrack, sydd för en tid då det var kallare inomhus och herrar klädde sig i ylle.
Nobelmenyn var lika vacker som vanligt, med en fantastisk liten skog uppbyggd på tallriken, med blygsamma råvaror som kålrot och kantarell i centrum. Köttet, också det ett blygsamt högrev, serverades som ett tillbehör och inte som huvudnummer.
Enligt den senaste Sifo-undersökningen har de flesta svenskar dragit ner på köttkonsumtionen för klimatets skull. Det följer med andra ord en samtida svensk tendens att servera mindre kött och är i enlighet med den kombination av tradition och nytänkande som Nobelfesten ska stå för. Kålrot är gott. Kantarell är gott. Svårare än så måste det inte vara att tänka hållbart.
