Många proteströstade på SD
SCB mäter i sina partisympatimätningar inte bara hur svenska folket skulle rösta. De ställer också frågor om vilket parti de tillfrågade, som är nästan 5 000, betydligt fler än i vanliga opinionsundersökningar, verkligen sympatiserar med. Då syns intressanta skillnader.
Den största skillnaden är att Sverigedemokraterna har många väljare om inte sympatiserar med partiet. I riksdagsvalet fick SD 17,5 procent. Enligt SCB-mätningen skulle 18,3 procent röstat på SD i november. Men bara 13,0 procent sympatiserade då med SD. Över fem procentenheter skulle alltså röstat på SD av andra skäl – sannolikt som en protestmarkering mot andra partier.
Det bör betyda att det inte är omöjligt att stoppa SD:s framgångar, även om de anpassningar av invandringspolitiken som främst M och S gjorde förra mandatperioden inte gav något resultat.
Det finns också intressanta detaljer i SCB-mätningen om i vilka grupper som olika partier är starka eller svaga.
Väl känt är att SD är mansdominerat. Bland SD:s sympatisörer finns dubbelt så många män som kvinnor. Även M är dominerat av män, om än inte lika starkt. Men nästan tre av fem M-sympatisörer är män. Alla de övriga partierna har en viss, men inte särskilt stor, kvinnodominans.
Bland ungdomar är det två partier som är relativt starka – Centerpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna och Kristdemokraterna har däremot lågt stöd i ungdomsgrupperna. Sverigedemokraterna har tappa stöd bland ungdomarna.
Miljöpartiet är starkast i gruppen med småbarn, mellan 25 och 45 år.
Bland de äldre är S starka. SD är svaga även bland de äldsta och har numera sitt starkaste stöd bland de medelålders. Det har också M.
Höginkomsttagarna sympatiserar som väntat mer än genomsnittet med M och i viss mån L. Grupperna med lägst inkomst har förkärlek för C och V, sannolikt därför att det till stor del handlar om studenter, där C och V också är överrepresenterade.
Medelinkomsttagarna ger i större utsträckning S sitt stöd. Det avspeglar kanske att i de grupperna dominerar LO-grupperna. S har fortfarande ett starkare stöd bland arbetare än i hela väljarkåren.
Just bland arbetare verkar SD ha förlorat en del stöd och bland studenter har stödet halverats.
Företagare sympatiserar i hög grad med M eller C, medan tjänstemän sympatiserar med något alliansparti.
SCB mäter också vilket parti som anses som näst bäst. Här finns intressanta förändringar jämfört med före valet (i maj). M-sympatisörerna hade då L och C som vanligaste andrahandsval med drygt 20 procent var. KD kom långt efter med bara 8,1 procent. I november hade detta vänts till att KD var populäraste andraparti bland M-väljarna med 25,7 procent medan C och L dalat till under 20 procent var.
C- och L-sympatisörerna har inte ändrat preferenser på samma sätt. De föredrar varandra i högre grad, men S var trea före KD redan före valet i båda partierna.
SD är försumbart som näst bästa parti utom bland M- och i viss mån KD-sympatisörer. Inom C är stödet knappt mätbart – mindre än en procent.
De siffrorna kanske kan förklara och förklaras av maktspelet efter valet.
