Välbehövlig historia

Frankrike 1916. Vid fronten strider männen för att försvara sitt land och i byarna kämpar kvinnorna med att driva jordbruk och gårdar vidare. De är de kvinnliga beskyddarna som driver landet framåt trots den svåra tiden.

I den franska filmen med just Beskyddarna som titel (Les gardiennes) kretsar handlingen kring familjen Paradieres gård, där modern och dottern Hortance och Solange, tagit över skötseln och driften efter att männen blivit inkallade. För att klara av det hårda arbetet anställer de en piga, Francine, som är allt som finns att tillgå vid den rådande tiden. Men Francine visar sig vara en klippa och tillsammans driver de gården mot en ny och modern riktning och är inte främmande för att så småningom ta hjälp av maskiner och effektivisera arbetet med såväl en slåttermaskin som traktor.

Och så löper handlingen på. Kvinnorna vaknar. Arbetar. Lägger sig. Det kanske låter som en urtrist film men de där två timmarna och tjugo minuterna försvann på några minuter. Trots att filmen är stillsam, går det inte att inte svepas med i det vackra fotot med både närgångna och nyfikna vinklar som skildrar människorna, miljöerna och livet som pågår som allra mest just där och då. Med starka familjeband som gör arbetet lite lättare, men också svek som försvårar. Beskyddarna är en otroligt vacker film på många sätt, både genom lycka och sorg.

Tempot är dock lite väl långsamt och trevande stundtals, men å andra sidan är detta också något som ger tyngd åt berättelsen och den tristess som kvinnorna förmodligen kände. Precis som all oro och alla funderingar som smög sig på tillsammans med det dagliga och ofta ensamma kroppsarbetet. För nog levde även dessa kvinnor i en enorm ångestbubbla. Ständigt på sin vakt om dödsbudet var på väg för att knacka på dörren och lämna det där värsta tänkbara beskedet om att deras älskade stupat.

Även om Beskyddarna klassas som en dramafilm vill jag ändå dra över den till krigsfilmsfacket. Det är där filmen hör hemma. Nej, vi får inte följa med till fronten mer än en gång i form av en mardröm hos sonen George, men utan kvinnornas enorma insatser under kriget hade landet varit förlorat. Tyvärr glöms ofta kvinnor och barn bort i krigsskildringar trots att de befinner sig lika mycket i krig som männen och det är just detta som gör regissören Xavier Beauvois film både viktig och speciell i sitt sammanhang.

Xavier Beauvois blev hyllad och uppmärksammad för Gudar och människor (2010) men jag tycker helt klart att Beskyddarna också är en film som förtjänar att lyftas. Det är en extremt välgjord film om kvinnor med enormt starka skådespelarinsatser från Nathalie Baye och Laura Smet som spelar mor och dotter (och även är mor och dotter i riktiga livet), och framförallt Iris Bry som pigan Francine. Detta är en film där försvunna kvinnor får ta plats, berätta och visa sin sida och del av historien.