CFR – mer än en knuten revolver

Konst/recension

Medan den tillbakablickande utställningen på tyska Rosemarie Trockels konstnärskap alltjämt och fram till den 3 mars visas i Turbinhallen öppnar Moderna Museet Malmö i veckoslutet två utställningar på den övre våningen.

Å ena sidan Alias: CFR som koncentrerar sig på två sidor i Carl Fredrik Reuterswärds mångfasetterade konstnärskap, å den andra samlingsutställningen Blue is the color of your eyes där titeln lånats från ett verk av Louise Bourgeois.

På det internationella planet är Carl-Fredrik Reuterswärd (1934-2016) mest känd för sin Non Violence skulptur som, initierad av mordet på John Lennon 1980, placerades utanför FN-huset i New York 1988. Men Reuterswärd, CFR, var långt mer än ”bara” skaparen av en pacificerad revolver med pipan i knut. Redan i slutet av 1950-talet spelade han en framträdande roll i det svenska avantgardet med scenen förlagd till Moderna Museet i Stockholm. 1962 kom han till New York.

Författare, poet, bildkonstnär, i likhet med tidens neodadaister, fluxus- och konceptkonstnärer skydde han det alldagliga. Driven av en vilja att nå bakom det självklara ville han något annat, oklart vad. Svaret kom i ett klotter på en tegelmur: KILROY was here. Med rötter hos klottrande amerikanska soldater och som ett alias för alla och envar bar namnet med sig ett löfte om total frihet. Det var då CFR tog semester från sig själv. I januari 1963 annonserade han i New York Herald Tribune: Carl Fredrik Reutersward Closed for holidays 1963-1972.

Ledigheten ägnade han bland annat åt Kilroy-projektet vilket mynnade ut i en komplicerad konstruktion av mystifierande associationer, närmare beskrivna och analyserade av kuratorn Andreas Nilsson i den utomordentliga katalogen. Vid millennieskiftet återuppstånden och rekonstruerad som Kilroy II leder den ovillkorligen mina tankar till dadaisten Marcel Duchamps lika komplicerade och mystifierande glastriptyk Bruden avklädd av sina ungkarlar (1915-23, även kallad Det stora glaset).

För Moderna museets räkning och med Duchamps goda minne gjorde Ulf Linde (kritiker, museiman med mera) 1961 en replik till Duchamps verk, något som knappast kan ha undgått Reuterswärd. I den aktuella utställningen ingår en video med Linde där han understryker att ett konstverks förmåga att upprätthålla ett intresse inte ligger i det uppenbara utan i det gåtfulla. Nog så sant. Såväl Det stora glaset som Kilroy-projektet – behåller sina grepp om betraktarna.

1989 drabbades Carl Fredrik Reuterswärd av en stroke som förlamade hans högra sida och tvingade honom att byta arbetshand. Bytet gav honom – enligt honom själv – en ny frihet, ett konstnärligt nytt och mer brutalt språk. Detta illustreras i utställningens andra del som visar en knapp handfull stora, kraftfulla och expressiva teckningar i oljepastellkrita. Gulliver är ett monster – krigets monster? – som drar fram över världen. I Non violence hålls ett förtäckt våld tillbaka av ett brinnande ljus. Båda verken återspeglar CFR:s humanitära engagemang och fredsbudskap.

Louise Bourgeois (1911-2010) hör till konstens odödliga, oförglömliga. Alldeles omaskerad men inte alltid lättillgänglig återspeglar hennes konst hennes liv och hennes rädslor. Hennes konst är villkorslös. Innehållet styr såväl teknik som val av material. En inspirerande frihet som återspeglas i de i sig mycket olikartade verk som ingår i Blue is the color of your eyes. Verk av 11 internationellt verksamma konstnärer möter här en handfull verk av Bourgeois. Måleri, skulptur, objekt används för att testa gränser, pröva möjligheter. Jag känner mig dock tveksam till att just Bourgeois ande skulle sväva över verken. Snarare då Marcel Duchamps eftersom han redan på 1910-talet introducerade gränsöverskridandet som en av de viktigaste hörnstenarna i vår tids konceptuella konst.