Terrorister – inte djurvänner
Den terrorism som djurrättsaktivister bedriver riktade mot bönder i Sverige har på senare tid uppmärksammats också i riksmedierna.
Det är positivt att förhållandet nu blivit en rikspolitisk fråga. Det sätter fokus på en utveckling som hårt drabbar många hårt arbetande företagare och deras familjer. Små barn skonas inte av djurrättsaktivisterna.
Tidigare var det mest minkfarmare som angreps. Djuren släpptes ut till en snabb död, om inte ägaren kunde fånga in dem, och uppfödarna hotades och angreps ibland även fysiskt. Nu drabbas bönder i allmänhet.
Ett exempel är en kaninuppfödare i Mellansverige. Där tog sig aktivister på natten in i kaninernas utrymme, vilket ledde till att många kaniner dog av stressen. Uppfödaren hotades på telefon och i mejl och brev. Aktivisterna har även gjort inbrott i hennes bostad och markerat sin närvaro med klisterlappar. Nästan varje dag det senaste året har hon polisanmält nya hot och angrepp.
Tyvärr är hon inte unik. En enkät som LRF gjort visar att fyra av tio bönder utsatts för någon typ av brott med koppling till djurrättsaktivister. Var fjärde lantbrukare är orolig över att utsättas för hot och trakasserier från militanta djurrättsaktivister. När SVT skulle ordna en debatt om problemet vågade ingen bonde ställa upp av oro för hur djurrättsaktivisterna skulle reagera – och agera.
Enligt Göteborgs-Posten har 200 brott mot bönder anmälts de senaste tre åren. Men eftersom det inte finns någon gemensam kod för djurrättsrelaterade brott i polisens system kan det vara betydligt fler.
Polisen har svårt att hantera den hör typen av brott. Många intrång sker nattetid och är därför svåra att bevisa. Aktivisterna har lärt sig var gränsen för vad som anses som brott går och anpassat sina öppna aktioner. Men bränder har anlagts och på nätet ges information om hur bomber kan byggas.
Att polisen inte har någon gemensam brottskod för djurrättsbrott och dålig samordning mellan olika polisområden försvårar polisens möjligheter att ta itu med brottsligheten. Det är också förvånande att Säpo inte ser djurrättsbrott som något de bör bevaka.
Nu lovar dock polisen att ta krafttag mot djurrättsaktivisternas brottslighet. Häromdagen angreps en strutsfarm i Dalarna, och polisens presstalesman är tydlig:
– Det är ett gäng våldsbejakande kringresande aktivister som ägnar sig åt grov brottslighet, säger han.
Den insikten borde få polisen att inrätta en övergripande ledning av arbetet mot djurrättsaktivisternas terroriserande av djurägare.
Bönder och andra djuruppfödare som följer svensk lag måste självfallet ha möjlighet att göra det utan att angripas av självutnämnda ”djurvänner”. Men de är inga djurvänner utan brottslingar. Att de i sina aktioner ofta orsakar djurens död visar på likgiltigheten för inte bara människors utan även djurens hälsa.
Uppmärksamheten har gjort att politiker från flera partier nu vill ta tag i problemet.
Om det behövs måste lagstiftningen om olaga intrång och hemfridsbrott ändras för att bli tydligare. Polisens arbete måste stärkas och Säpo ta sitt ansvar.
Hot och våld i djurrättens namn är ett demokratiproblem som måste bekämpas effektivare.
