Kaptenen lämnar skutan

Mattias Eriksson är fostrad i Tyringe SoSS och har spelat över 220 matcher för klubben i division ett och division två. Den 25-årige backen är en nyckelspelare och kulturbärare – han kommer att lämna en stor lucka efter sig.

Det är kärleken som för Mattias Eriksson till huvudstaden.

– Min flickvän Mathilda bor där uppe och vi har pendlat under ett års tid. Det blir lite för mycket pengar i slutändan, säger Mattias Eriksson som ska påbörja en utbildning inom VVS.

Han kommer att bosätta sig centralt i Stockholm.

– Ja, det blir mitt i smeten så det lär väl bli en chock, säger Mattias och skrattar.

– Förmodligen lite skillnad jämfört med Tyringe och Hässleholm. Men det ska bli ett roligt äventyr.

Beslutet att flytta är fattat men han medger att det är med viss sorg i hjärtat som han lämnar moderklubben.

– Det svider ju. Och jag hade velat stanna och spela vidare för jag känner att Tyringe är på väg åt rätt håll. Både att man har rätt tänk sportsligt och att föreningen mår bra ekonomiskt och har en jättefin ungdomsverksamhet. Det är en stabil förening som tar steg framåt hela tiden.

Efter en säsong med höga toppar och djupa dalar landade Tyringe på en femteplats i vårserien.

– Det är alltid starkt att säkra ett kontrakt. Det är en jäkligt härlig grupp och jag har trivts bra med alla spelarna, säger Mattias som hoppas att klubben fortsätter på den inslagna vägen och bygger vidare med årets trupp som stomme.

– Tidigare har vi haft 15-16 nya varje år. Jag tror att tänket är att knyta upp så många som möjligt, för Tyringes skull hoppas jag att klubben kan behålla 10–15 stycken. I så fall tror jag att man kommer att ta högre placeringar nästa säsong.

För egen del kommer han att se sig om efter en klubb på samma nivå i Stockholm.

– Jag vill inte sluta. Det kan ju bli så att vi vänder hemåt så småningom och spelar jag fortfarande blir det kanske Tyringe igen för min del.

Innan Mattias Eriksson tar ny sats på isen måste han operera sin sargade menisk.

– Det ska jag göra nu. Jag har ju spräckt menisken och måste göra vid den på något sätt.

Egentligen har Eriksson spelat ”på övertid” sedan i augusti. Då slog han fast att han inte orkade med smärtan från knät längre och skulle lägga sig på operationsbordet.

Men backbristen i laget gjorde att han spelade vidare.

Och nu är det 40 matcher senare...?!

– Haha, jag vet inte riktigt hur det gick till.

En dag i taget?

– Jo, det har varit lite så och sen har jag fått vila från vissa träningar.

Skadan uppkom på sommarträningen under ett yogapass med stretchning.

Då är det slutyogat för din del, eller?

– Ja, jag har lagt yogan på hyllan. Det är ingenting för mig, skrattar Mattias Eriksson.