Plats på scen för Sara Granér

När jag öppnar dörren till den underjordiska lokal på Hasselgatan som är Malmö dockteaters scenrum tittar jag rakt in i skånska serieskaparen Sara Granérs värld. På ett bord ligger ett stort, brunt hundhuvud i papier-maché på tork och mitt fram finns ett kök i knalliga färger med skeva linjer och former. I rummet finns också Sara Granérs välbekanta figurer – klargula, fyrkantiga med stora ögon och kaninliknande öron.

– När jag fick en fråga från Malmö Dockteater om att göra en föreställning blev jag väldigt intresserad av det och av hur man skulle kunna gestalta mitt bilduniversum tredimensionellt, berättar Sara Granér om bakgrunden till En idiot ibland oss.

Sara Granér beskriver En idiot ibland oss som en genreblandad pjäs där hon har jobbat med stämningar och en poetisk existentiell ton men också med inslag av fars. Vad gäller handlingen har hon inte försökt överföra någon av sina serier till scen utan haft en känslomässig utgångspunkt.

– Jag valde att jobba med skuld och skam och uttrycket ”att bära hundhuvudet”, berättar hon. Ramhandling är en huvudpersonen som rent bokstavligen bär ett hundhuvud men tycker det är jobbigt och försöker bli av med det på olika sätt genom att vända sig till olika instanser i samhället. Varför personen bär hundhuvudet är ganska oklart. Jag vill inte att publiken ska veta exakt vad som har hänt eftersom det ofta är ganska oklart varför vissa människor behöver skämmas. Den här ovissheten är ett bra obehag att jobba med och skuld och skam är också väldigt socialt orienterade känslolägen med kopplingar till både samhälle och ekonomi.

Scenen som En idiot ibland oss utspelas på är konstruerad som en stor, svart cylinder som kan snurras och visa upp fyra olika scener.

– När jag tecknar brukar jag göra möbler och miljöer som att det är lite rangligt och här på scen har vi byggt snett och med skeva perspektiv så jag känner att jag har fått min linje i tredimensionell form, säger Sara Granér. Materialet är papier-maché och det blir lite buckligt så det är en bra översättning av mitt bildspråk.

Huvudpersonen med hundhuvudet och de andra karaktärerna är utrustade med teknik konstruerad av studenter vi Lunds tekniska högskola och de styrs med hjälp av playstationkontroller.

– Studenterna har jobbat med vars en karaktär i grupparbete och en gammal vän till mig är amanuens på industridesign på LTH och är med som robottekniskt ansvarig, en slags robotdoktor, berättar Sara Granér samtidigt som hon betonar att pjäsens karaktärer inte är robotar.

– Det är mer som om de har sin egen plats och verklighet. Men rent konstnärligt är det här med robotteknik jätteintressant när man jobbar med mänskliga problem och föreställningar. Det händer något fint i det mötet och jag pratar också mycket om olika mekanismer och rörelselagar som finns i ett socialt, mellanmänskligt spel i ett samhälle. Då är det en fin poäng att illustrera med robotar. Sedan väcker robottekniken rent existentiella frågor om vem det egentligen är som styr?

Som serieskapare är Sara Granér van att arbeta ensam och ensam ha ansvar från idé till utförande.

Att sätta upp en teaterföreställning är raka motsatsen, ett grupparbete där man inte har kontroll över allt, något som hon ser som positivt och som också gett mersmak inför framtiden.

– Det är kul och skönt att dela ansvar och alla inblandade förstår också mig och min konstnärliga estetik och stil, säger hon. Och det har tillfört så mycket nytt. Jag har till exempel fått se mina karaktärer få liv på ett sätt som jag inte styr helt över, jag får höra hur de kan låta och lära känna dem på nya sätt.

En idiot ibland oss är inte Sara Granérs första kontakt med teater. Tillsammans med tecknarkollegan Liv Strömquist skrev hon text till Umeåbaserade Profilteaterns pjäs ”Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare” 2014. Hon har också skrivit barnoperan Sannolikt osannolikt/Ursäkta sa månen och gjort en föreställning med musikern Brita Björs utifrån sin diktsamling Blixt från oklar himmel.

– I seriekollektivet Dotterbolaget har vi också mycket högläsning av våra serier med ljudeffekter så det har blivit som sceniska framträdanden, berättar hon.

När jag är på besök hos Malmö dockteater är det flera veckor kvar till premiären men arbetet har börjat övergå från enskilda scener till helheten.

– Nu börjar vi få ett slags flöde mellan scenerna och ett bättre grepp om allt, beskriver Sara Granér.

Hur känns det inför premiären då?

– Åh, det är nervositet och tvivel men också glädje och förväntan. Sedan är det förstås en väldigt skillnad mot att göra en bok. När den är klar behöver jag inte tänka mer på den om jag inte vill och jag behöver inte sitta bredvid när du läser och tänka på hur du läser. Men med En idiot ibland oss är jag med varenda gång den spelas.