Noshörningshorn kan kosta livet

Vakter som arbetar för Världsnaturföreningen har torterat och sannolikt också dödat folk under förevändningen att ta fast tjuvskyttar.

Anti-tjuvjaktspersonal har ofta långt gående befogenheter, i vissa fall tillstånd att döda. Arbetet är extremt farligt: runt 50 nationalparkvakter dödades förra året, enligt tillgängliga siffror. Det är ibland större, samvetslösa organisationer som ligger bakom den lukrativa tjuvjakten på noshörningshorn eller elfenben. Det kan röra sig om samma organisationer som smugglar droger och rekryterar barnsoldater. Girigheten kring tjuvskyttet gör det till en farlig verksamhet för alla iblandade.

Så långt är det begripligt att WWF har rekryterat personer som kan hantera vapen och kan klara sig i ett möte med tungt beväpnad organiserad brottslighet. Om de som skänker pengar till WWF:s projekt har anledning att misstänka att de sponsrat grovt våld och eventuellt mord, som enligt granskningen inte ens kan kopplas till tjuvjakt är det mycket allvarligt. Man kan misstänka att våldsmonopolet lockat till sig personer som är mer intresserade av att ha ett fripass för att bruka våld än att rädda noshörningar.

Det måste gå att hitta en balans mellan att rädda djurliv och att värna människoliv.

WWF har beställt en oberoende utredning gjord av en advokatbyrå. Att ha livet av personer som varken gjort sig skyldiga till tjuvjakt eller använt våld mot vakter måste ses som ett vanligt mord.

Martina Jarminder