Brie Larson tuff kapten med hjärta

I serievärlden har Captain Marvel alltsedan introduktionen 1967 antagit många skepnader, både manliga och kvinnliga sådana. Sedan 2012 är det dock Carol Danvers, pilot i amerikanska flygvapnet som gäller.

Captain Marvel är dock något helt annat än Scarlett Johansens figur. Vers alias Carol Danvers är en kosmisk superhjälte. Hon tillhör kreefolket elitstyrka på planeten Hala, men plågas av mardrömmar av det fragmentariska slaget som antyder ett förflutet på jorden.

Låter det här utflippat, för otroligt och/eller over the top? Det är det förstås också. Det är liksom en oskriven överenskommelse biobesökaren har med upphovsmännen när det gäller den här genren att ha ett öppet sinne. Därför är det extra viktigt hur det hela framstår.

I samband med detta måste för övrigt också framhållas att helheten ter sig precis så spektakulär som man hade förväntat sig. Inte minst filmens klimax då Captain Marvel utkämpar den ultimata kraftmätningen imponerar. Samtidigt pågår inte actioninslagen i evigheter, utan det finns en fin balans mellan vältrandet i häftiga special effects, dramat och humorn. Regissörsduon Anna Boden och Ryan Fleck har vågat stanna upp när det behövs för att ge en mänsklig dimension till den i alla fall till hälften, bokstavligt talat utomjordsliga berättelsen. Vad gäller humorn, så finns den ständigt där, men den övergår aldrig till rent trams som i senaste eposet med Marvels åskgud i Thor: Ragnarök, utan är införlivad med god fingertoppskänsla.

Vad mer? Jo, Brie Larson är onekligen värd en eloge för sin insats som Kaptenen. Hennes nyanserade tolkning förmedlar såväl sårbarhet och hjärta som självsäkerhet och tuffhet när det gäller. Sedan skadar det förstås inte att hon fajtas övertygande med stil också. Men trots allt detta stjäl en häftig katt varje scen den är med i, och det är nog trots allt den största överraskningen med den här filmen.