”Porträttet av platsen finns i mellanrummen”

Säsong är den 33-årige konstnären och filmaren John Skoogs första långfilm efter sex kortfilmer. I tätt samarbete med Guldbaggebelönade Malmöfotografen Ita Zbroniec-Zajt och samma filmteam som i kortfilmerna har han följt livet på och runt ett stort lantbruk under en säsong – från maj till september – i sina hemtrakter i nordvästskånska Kvidinge.

Som åskådare möter man gårdens polska gästarbetare, traktens ungdomar och så naturen som omger allt i suggestiva scener – allt från närgångna människoporträtt till överblicksbilder av gigantiska skogar och åkerlandskap.

– Oftast när man gör en film börjar det med att man har en bra idé om en historia man vill berätta och så placerar man den på ett bra ställe. Men vi ville börja med platsen och sedan låta historien komma ur den, berättar John Skoog om sin film som hade världspremiär på filmfestivalen i Göteborg.

När jag ber John Skoog berätta om bakgrunden till Säsong konstaterar han nästan ursäktande att det är en lång historia som började redan när han gick i gymnasiet och fick göra en fotoutställning på Malmö konsthall.

– Det var helt crazy, jag var fortfarande tonåring men det ledde till att jag fick åka runt och göra fotoutställningar runt om i världen.

Det i sin tur ledde till att John Skoog, som ung, lokal talang, bjöds tillbaka till sin hembygd för att fotodokumentera den till en utställning på Tomarps kungsgård när Kvidinge skulle fira 700 år.

– Då hade jag hunnit med ett år på fotohögskolan i Göteborg och sedan tagit ett uppehåll och flyttat till Berlin för att fundera på vad jag skulle göra i livet, fortsätter John Skoog. Erbjudandet gjorde att jag tillfälligt flyttade tillbaka hem och började fotografera allt och alla. Jag hängde med kidsen utanför Matöppet och gick hem till gamla gubbar – alla de här småstadsklichéerna, men jag tyckte att bilderna på något sätt blev för bra och märkte att vad folk allra mest längtade efter var att någon skulle lyssna på dem. Då bestämde jag mig för att skippa bilderna och i stället be alla skriva en sann historia som fick plats på ett A4 och som hade med Kvidinge att göra. Istället för de planerade fotografierna blev de här A4-berättelserna, runt 70 stycken, utställningen på Kungsgården.

Berättelserna från Kvidingen följde John Skoog vidare i livet. Långt efter att utställningen var avslutad fortsatte folk att höra av sig med nya och han var med och ordnade läsecirkel och hade högläsning.

Och nu finns de också med som en slags grund till Säsong.

– De handlade om allt från ett barndop till hur det var att längta bort när man var tonåring eller att komma från Jugoslavien och försöka öppna pizzeria i Kvidinge, berättar John Skoog. Vissa var ganska allvarliga men de var också enkla och korta och man kom aldrig riktigt på djupet. Efter hand fick jag den här känslan av att det egentligen var mellan historierna, i mellanrummen, som porträttet av den här platsen fanns. Det här blev så småningom viktigt när vi långt senare bestämde hur Säsong skulle fungera på ett övergripande plan.

I recensioner och artiklar beskrivs Säsong ofta som en poetisk och existentiell film och John Skoog håller delvis med.

– Den är poetisk på så sätt att man får mycket plats och frihet att betrakta och bygga sina egna meningar av de här olika fragmenten. Men jag ser också filmen mycket som en karta. Som åskådare kan man vandra runt i det här området som på promenad. Man stöter ihop med samma människor och ibland är det nästan lite tråkigt, men ibland kan det också vara fantastiskt vackert. För mig handlar det mycket om det här nätverket som vi ser mellan människorna, djuren, maskinerna, landskapet och topografin. Och att det inte finns någon hierarki emellan, att alla är beroende av varandra

– När vi bestämde oss för att göra en långfilm handlade mycket om att vi ville göra det här nätverket större, lägger han till. Vad jag inte hade väntat mig var att berättelsen samtidigt skulle bli mycket mörkare. Det är en rätt hård bild av världen som visas till slut.

Säsong spelades in på plats i Kvidinge och John Skoogs kusiners stora lantbruk är utgångspunkten. Han och de övriga i filmteamet bodde på plats under inspelningen och alla medverkande, utom ett par skådespelare från Polen, är amatörer – många från trakten. Kameraarbetet var klassiskt med en fast kamera på en uppbyggd räls.

– Det var nästan som en teaterscen på det sättet, jämfört med om man filmar med handkamera, beskriver John Skoog. Ita är verkligen en helt fantastisk fotograf, så dedikerad till bilden, och det är inte så ofta man ser det här väldigt medvetna, stiliserade och gammelmodernistiska fotot kombinerat med det vardagliga sättet som människor existerar på.

– Sedan var det verkligen som flera olika pussel att göra den här filmen, beskriver han vidare. Ett pussel var att sätta ihop ett manus, sedan filmade vi det och det var ett fantastisk kaos hela den sommaren. Efter det var det dags för nästa stora pussel när filmen skulle klippas.

Känner du att den är färdigpusslad nu?

– Ja. Det sista var att se den på plats i den stora biografen på Göteborgs filmfestival. Där göts den på något sätt samman, pusslet blev färdiglagt. Och det är verkligen asskönt!

Säsong får svensk biopremiär i maj och kommer också att visas i en 60 minuter lång version på SVT (originalet är 71 minuter). Men just nu är det Cph Dox som gäller.

– Det är skitroligt att vara med och känns lite nervöst, som på hemmaplan, säger John Skoog som precis flyttat tillbaka Köpenhamn med sin partner. När vi visade den i Göteborg var alla mina kusiner och många andra som är med i filmen på plats och jag hoppas de kommer till Köpenhamn också.

Och hur tror du det går i tävlingen – vinner Säsong?

– Det tror jag inte, den är nog för konstig, säger John Skoog med ett stort skratt. Men det är i alla fall kul att tävla mot Ai Weiwei.