Lotta Engberg förgyller Casinorevyn – igen

Casinogänget från Bjärnum kan man verkligen lita på! I lördags var det dags för efterlängtad premiär igen - för 32:a året på raken. Något som gör att det begåvade gänget med rötterna i Bjärnum förmodligen kan betrakta sig som ett av de mest långlivade revysällskapen i Sverige. Och av ovationerna att döma finns det all anledning att köra vidare i åtminstone trettio år till.

Men ska sanningen fram, och det ska den ju, så började det faktiskt lite trögt den här gången. Första kvarten kändes en aning seg. Kanske var det premiärnerverna som spökade? Men sen trampade man på gasen ordentligt, och resten av föreställningen blev precis så tempofylld, rolig och musikaliskt festlig som den brukar vara i sällskap med de ytterst begåvade damerna och herrarna i Casinogänget. Med råge! Allting lossnade när man klämde i med ett häftigt schlagerpotpurri med gamla godingar från, framför allt, 40-talet. Allt ifrån ”Lambeth walk” och ”Swing it magistern” till ”Kan du vissla Johanna” och ”Bättre och bättre dag för dag” i en skön röra och ett hisnande tempo fick vi ta del av.

Sedan flöt allting på som vanligt i ett härligt och perfekt tempo. Herrar Svensson, Cronholm, Olofsson och Andersen drog ner skrattsalvor på löpande band, och den kvinnliga delen av ensemblen visade prov på en imponerande mångsidighet. Det sjöngs, dansades och agerades suveränt och hyllningen till nyss bortgångna souldrottningen Aretha Franklin ska sent glömmas. Det var show när den är som allra bäst. Det var det förstås också då vi påmindes om Jerry Williams. Att se och höra Mats Olofsson som ”Jerka” var bara det värt entréslanten och lite till.

Och så var det då Lotta Engberg! Hon är nu med för tredje året i följd, och man förstår precis varför gänget håller så hårt i henne. Hon är ”pricken över i:et” i revyn med sin trygga professionalitet, sin osvikliga musikalitet och trevliga, positiva utstrålning. Hon gör inga försök att dominera föreställningen, men blir ändå den centralfigur kring vilket mycket snurrar. Lite allsång bjuder hon förstås in till. Fattas bara annat. När publiken stämmer in i ”Fyra bugg och en coca cola” är man tacksam över att armaturer och diverse lös rekvisita är väl förankrade.

Naturligtvis får vi, liksom under tidigare år, glädja oss åt - och skratta tillsammans med - Ture och Ture, alltså Micke Andersen och Mats Olofsson. Precis som förr om åren sitter de på sin bänk och utbyter åsikter om stort och smått. Både regeringen och flyttandet av Systembolaget avhandlas, och de bägge ”gubbarna” tycks stundtals ha lika roligt som publiken. Vilket inte säger litet!

2019 års upplaga av Casinorevyn är minst lika se- och hörvärd som de tidigare. Och att Lotta Engberg har blivit en i ”gänget” är alldeles uppenbart. Hon verkar trivas som fisken i vattnet tillsammans med sina skånska vänner. Och de med henne. Så hon får gärna stanna kvar ett år till!