En tidskrift söker sin redaktion

När jag flyttade till Lund i början av 2000-talet så kunde man se en viss typ av killar i secondhandtweedkavajer flanera runt med ett nummer av tidskriften Lyrikvännen i fickan. Jag såg dem på filmstudion, utanför universitetsbiblioteket eller på Ariman. För mig tedde de sig lika mytomspunna som Lundaskolans poeter och kunde lika gärna ha varit reinkarnationer av Göran Printz-Påhlson eller Ingemar Leckius. De gav mig omedelbart ett intryck av Lund som lite dammigt, mycket poetiskt och helt ouppnåeligt.

Jag bläddrade då och då i ett nummer av Lyrikvännen, men förstod ärligt talat inte särskilt mycket av de essäer, artiklar och recensioner jag läste. Däremot gjorde dikterna stort intryck på mig. Man kan bli publicerad! tänkte jag men vågade aldrig skicka in något till redaktionen.

Lyrikvännen är Sveriges äldsta renodlade poesitidskrift. Den grundades 1954 av FIB:s Lyrikklubb. Under de senaste tretton åren har det lundabaserade förlaget ellerströms skött den redaktionella praktiken och utgivningen.

Sedan Lyrikvännen togs över av Ellerströms förlag har den redaktionella bilden förändrats ordentligt. Tidigare har tidskriften enbart haft manliga redaktörer, med undantag för Maria Küchens redaktörskap i slutet på 1990-talet. I Ellerströms regi har tre av fyra redaktörer varit kvinnor. Jag tror att det har spelat en viss roll för Lyrikvännens innehåll som jag upplever som mer öppet för internationella impulser och fler typer av röster.

Men placeringen i Lund har också inneburit en viss förbindelse till universitetet. På gott och på ont har flera av de medverkande recensenterna, skribenter, översättare och poeter varit studenter, doktorer och professorer.

Nu söker tidskriften en ny redaktion som kan ta över det praktiska arbetet. Det skulle kunna innebära att den nya och tillsvidare okända redaktionen rycker upp alla tidskriftens rötter, rensar bort gamla trotjänare, byter namn, digitaliserar eller utvidgar sitt snäva innehåll mot andra litterära genrer.

Min förhoppning är att redaktionen stannar i Skåne, eftersom en litteraturtidskrift alltid i viss mån också är en scen att verka på. Jag hoppas att den tas över av en ung generation skribenter som ger utrymme åt all den komplexa och obekväma poesi som skrivs runt om i Sverige och internationellt. Gärna med översättningar från ett flertal språk utöver engelskan. Jag vill helt enkelt att Lyrikvännen varken ska kännas dammig eller ouppnåelig.