Landsbygden ska inte betala brexitkostnaden
När britterna lämnar EU (när det nu blir – och om) förlorar EU:s budget många miljarder euro. När den frågan kom upp i LRF:s EU-utfrågning i Hässleholm duckade deltagarna. De visste ju att inför den församlingen gick det inte hem att som Liberalerna i sitt valmanifest kräva att EU:s andel av budgeten som är jordbruksstöd ska halveras. Det förde därför inte Fredrik Brange på plats 13 på L-valsedeln fram.
Den som däremot försvarade EU:s ersättningar till jordbruket och därmed också kunde acceptera en höjd svensk EU-kostnad efter brexit var Kristina Jonäng, plats 5 på C-listan.
Det behövs en kraftfull gemensam jordbrukspolitik för att hålla ihop EU, betonade hon och ville därför inte gå med på kommissionens och många partiers förslag till nedskärningar.
Hon försvarade också ”sammanhållningspolitiken”, det stöd EU ger till olika satsningar för att utveckla regioner och bygder som inte hör till storstads- eller tillväxtregionerna. Det har många svenska bygder haft nytta av för till exempel bredbandsutbyggnaden eller olika projekt för att utveckla nya verksamheter när industrier lagt ner.
Landsbygdsutveckling har en demokratisk dimension var hon övertygad om, för att få hela landet att känna sig delaktig i utvecklingen.
Det är bra att Kristina Jonäng och C inte säger blankt nej till högre svensk kostnad för EU, för det är inte lantbruket eller landsbygden i Sverige som ska betala för brexit.
Yngve Sunesson