”Röd­myl­lan” kommer nu åter i finsk po­li­tik

Socialdemokraterna i Fin­land gjorde ett hyfsat val, även om det his­to­riskt inte var nå­got att hurra över. Men S blev största par­ti i riks­dags­valet för någ­ra vec­kor se­dan och är där­för den na­tur­liga re­ger­ings­bil­da­ren.
Nå­got över­ras­kan­de är Cen­ter­par­ti­et, som gjorde ett myc­ket då­ligt val, blev bara fjär­de största par­ti och tappade mer än tred­je­delen av man­daten, med. På val­natten trodde av­gå­en­de stats­mi­nis­tern Juha Sipilä att C skulle gå i op­po­si­ti­on ef­ter den smällen, men nu verkar det bli sam­ar­be­te med S – till­sam­mans med ock­så De Gröna, Väns­ter­för­bundet och Svenska Folk­par­ti­et.
Det in­ne­bär en klas­sisk ”rödmylleregering”, som var van­lig un­der det kalla kriget. Då sam­ar­betade S och C, ibland ock­så med V, för att kun­na hålla kon­takterna med Sov­jet­le­da­rna på en ba­lan­se­rad nivå.
Nu fö­re­ligger inte det hotet, men de in­ri­kes­po­li­tiska mot­sätt­ningarna gör den här kon­stel­la­tionen po­li­tiskt na­tur­ligast.
Än är inget klart, efter­som ett stort an­tal po­li­ti­ker från de fem till­tänkta re­ger­ings­par­tierna först ska enas om ett po­li­tiskt pro­gram. Men vil­jan att hålla de båda näst största par­tierna, Sam­lings­par­tiet och Sann­fin­ländarna (mot­sva­ran­de M och SD), utan­för är nog till­räck­ligt stor för att en rödmylleregering ska bildas.
För främst C är det en po­li­tisk risk att di­rekt ef­ter val­för­lusten gå in i Ant­ti Rinnes rege­ring. Men kan sjuk­vårds- och re­gion­reformen föras i hamn an­s­es det värt risken.
Yng­ve Sunesson

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Har du premiärbadat för året?

Loading ... Loading ...