Ett franskt farväl av Soustrot

Första gången jag upplevde kombinationen Marc Soustrot och Malmö Symfoniorkester var för nästan tio år sedan – i slutet av oktober 2009. På programmet stod enbart musik av franska kompositörer, Ravel, Debussy och Berlioz, något ganska ovanligt i den malmöitiska konserttraditionen.

Marc Soustrot var redan då välkänd över hela Europa som förkämpe för fransk orkestermusik och hade belönats med Hederslegionen för just detta.

Huvudnumret vid konserten var Hector Berlioz Symphonie Fantastique, detta grandiosa verk som mer än något annat representerar det franska romantiken.

Jag blev överförtjust eller som jag skrev i min recension: ”Framförandet var lysande. Marc Soustrot sparade inte på vare sig färg eller intensitet och hans kraftfulla om än något oortodoxa arbete på dirigentpulten verkade sända energivågor rakt in i orkestern. Så belönades han också med en välförtjänt touche.”

Genom åren har det blivit många konsertkvällar med Marc Soustrot och MSO med franska kompositörer på programmet. Det är omöjligt att komma ihåg allt och än mer omöjligt att få med alla guldkorn i sådan här summarisk krönika men vissa framföranden måste plockas fram ut glömskans garderob.

En absolut höjdpunkt var uppförandet av de två orkestersviterna ur ”Daphnis et Chloë” av Maurice Ravel, perfekt i tempo och dynamik och med utsökt känsla för Ravels speciella tonspråk. Där visade Marc Soustrot att han är en verklig maestro.

Men på listan finns också storartade uppföranden av verk av andra tonsättare, exempelvis en grandios tolkning av Carl Nielsens Symfoni nr 5 ”Det uudslykkelige” i april 2014.

Och så har det fortgått. Malmöpubliken har fått lära sig att det skapas stor musik även på andra sidan Rhen och förhoppningsvis kunnat öka antalet favoritkompositörer.

Soustrots senaste stora projekt är inspelningen för skivbolaget Naxos med samtliga verk av Camille Saint-Saëns med MSO och flera skickliga solister.

Så blev det också enbart verk av Saint-Saëns som stod på programmet vid Marc Soustrots avskedskonsert som chefdirigent i torsdags. Det har sagts om Saint-Saëns att hans kompositioner har den bästa franska musikens mest utmärkande egenskaper: de är logiskt konstruerade, klara, välklingande och mästerligt utförda. Men de saknar glöd och inte ens Marc Soustrots energi och galliska esprit kan dölja detta faktum.

Det blev en bred exposé av Saint-Saëns. Romain Descharmes var solist i Pianokonsert nr 2. Vackert och elegant men kanske aningen för delikat, lite mer kraft hade inte skadat; nu blev det orkesterstämman som dominerade. Tiana Wang var solist i Introduktion och Rondo capriccioso och visade upp både virtuos teknik och stor musikalitet.

Tillsammans med cellisten Gabriel Schwabe framförde hon det som måste sägas vara konsertens höjdpunkt: La Muse et le Poète. Och Carl Adam Landström var solist i det spektakulära finalnumret: sista satsen ur Orgelsymfonin. Efter ett väl inrepeterat extranummer stegade Malmö Lives vd Jesper Larsson fram och överräckte ett diplom där Marc Soustrot utses till Malmö Symfoniorkesters hedersdirigent. Exit Marc Soustrot.

Men inte fullständigt: i slutet av mars nästa år återkommer han framför MSO med ännu ett helfranskt program: Fauré, Ravel, Dutilleux och Poulenc.

Nu blir det Robert Trevino som tar över som MSO:s chefdirigent. Att döma av programmet är det ett intressant och annorlunda spelår som väntar: bland annat en Beethovenfestival i oktober med alla nio symfonierna, en Stravinskijfestival i mars, två världspremiärer: Simon Söfeldes Minnenas skeende och Anders Nilssons Cellokonsert.