Både klart och oklart
Public service, alltså Sveriges Television och Sveriges Radio (samt Utbildningsradion), får klarare regler för sin verksamhet om kulturminister Amanda Linds (MP) proposition går igenom i riksdagen. Det lär den göra eftersom regeringens förslag föregicks av en parlamentarisk utredning som var i stort sett helt enig (kanske förvånande med tanke på den ibland högljudda debatten).
Det är framförallt på två punkter som de nya reglerna kan få betydelse.
Public service får tydligare direktiv att stärka sin journalistiska bevakning i svagt bevakade områden. Det handlar både om glesbygdskommuner där dagstidningarna lagt ned eller kraftigt minskat sin bevakning och, inte minst, om förortskommuner runt Stockholm och Göteborg som egentligen aldrig haft någon djupare mediebevakning.
Det är svårt att tro att lokalradiostationerna, än mindre de regionala tv-sändningarna, ska kunna bevaka alla de små kommuner som nu har en alltför dålig bevakning, men det är ändå bra att public service nu får ett tydligare uppdrag att bevaka vad som händer i hela landet. Det är utan tvekan en central uppgift för just den allmänna radion.
Samtidigt vill Amanda Lind att bolagen tar hänsyn till de kommersiella mediernas konkurrensförutsättningar. De är sedan tiotalet hårt pressade av att reklamköparna i ökande utsträckning går till nätmedier som inte tar något nyhetsförmedlande ansvar, som Google och Facebook.
Hur den här nya regeln ska tolkas, vad som egentligen kan anses konkurrera med dagstidningar, kommersiella tv-kanaler och kanske nya extremt lokala nättidningar, är inte solklart. Ska lokalradion bevaka kommuner mindre när det startas en lokal nättidning? Att public service med sina stabila resurser inte ska konkurrera ut seriösa lokala nyhetsbevakare är ändå en rimlig regel. Tolkningen får väl utvecklas av att praxis växer fram så småningom.
