Af­ri­kas ut­veck­ling inger hopp

Allt fler röster i kli­mat­de­batten hävdar att be­folk­nings­ök­ningen är ett av­gö­ran­de kli­mat­pro­blem. Ju fler män­ni­skor på jorden, ju större kli­mat­ut­släpp är tesen.
Dagens be­folk­ning på 7,7 mil­jarder män­ni­skor väntas till 2050 öka till nio mil­jarder och till 2100 till elva mil­jarder, för att se­dan plana ut.
I stort sett hela den fram­ti­da be­folk­nings­ök­ningen väntas ske i Af­ri­ka, efter­som fö­del­se­talen i Europa och Ame­ri­ka är så låga att be­folk­ningen snarare ris­kerar att minska. Be­folk­ningen åld­ras än mer i Ja­pan, Kina och andra ost­a­sia­tiska länder.

Just den as­pekten, det växande Af­ri­ka, är hu­vud­testen i boken Mil­jard­lyftet (Ord­front för­lag) av DN-jour­na­listerna An­ders Bolling och Erik Es­björns­son. Att de är jour­na­lister gör boken lätt­läst och den in­ne­håller så­väl in­ter­vjuer med ”van­liga män­ni­skor” som hän­vis­ningar till forsk­nings­rap­porter och mer djup­gå­en­de ana­lyser.
Af­ri­ka har en hög be­folk­nings­till­växt re­dan och där­för en ung be­folk­ning. Med­ian­ål­dern i Ugan­da är ex­em­pel­vis så låg som 16 år. Som jäm­fö­rel­se kan nämnas att i EU-länderna va­rierar den mel­lan 37 (Ir­land) och 45 (Tysk­land). Som för­fat­ta­rna påpekar är det både bra och då­ligt. Den unga be­folk­ningen kan sägas vara en ”be­folk­nings­bo­nus”, efter­som när väl fö­del­se­talen börjar gå ner in­ne­bär den att länderna i Af­ri­ka har en stor an­del män­ni­skor i yr­kes­ak­tiv ål­der och där­med li­ten för­sörj­nings­bör­da, allt­så mot­satsen till den dis­kus­sion som förs i Europa.
Där­emot in­ne­bär de höga fö­del­se­talen på kort sikt pro­blem med ar­bets­lös­het, höga kost­nader för ut­bild­ning och att en stor an­del unga söker sig till andra länder.

Ef­ter be­fri­el­sen från ko­lo­ni­al­makterna på 1960-talet har Af­ri­ka som hel­het haft en dys­ter eko­no­misk och po­li­tisk ut­veck­ling, Af­ri­kans­ka länder låg i bör­jan av 1970-talet på un­ge­fär mot­sva­ran­de eko­no­misk nivå som de asia­tiska tiger­ekonomierna, som se­dan växt tio­falt me­dan de af­ri­kans­ka länderna först på senare år ens kommit till­ba­ka till 70-talets lev­nads­stan­dard.
Även om en del av lös­ningen på Af­ri­kas pro­blem är in­dust­ria­li­sering, en­ligt Mil­jard­lyftet, pekar för­fat­ta­rna på att jord­brukets ut­veck­ling är ”ele­fanten i rummet” som ofta glöms bort. Kon­ti­nentens länder im­por­terar stora kvan­ti­teter livs­me­del (65 mil­jarder dol­lar 2017), trots ut­märkta pro­duk­tions­för­ut­sätt­ningar. Om inte jord­bruket ut­vecklas är det svårt att få till stånd nå­gon an­nan ut­veck­ling, inte minst där­för att flykten från lands­bygden till un­der­sys­sel­sätt­ning i städerna är så om­fat­tan­de.

Lant­brukets be­ty­del­se och dess un­der­skatt­ning i de­batten om Af­ri­ka är ändå större än som fram­hålls i boken. Men kan­ske är en större med­ve­ten­het på väg. Världsekonomiskt for­um pekar på att jord­brukets ut­veck­ling är nyc­keln till lång­sik­tig ut­veck­ling och Af­ri­kans­ka ut­veck­lings­banken satsar nu på ”agriprenörer”. Inte minst vik­tigt är att få med kvin­norna i ar­be­tet med att ut­veckla jord­bruket.
Bolling/Es­björns­son pekar på stora pro­blem men ock­så på möj­lig­heter. De senaste åren har ut­veck­lingen i många av Af­ri­kas länder varit po­si­tiv, inte minst ge­nom den de­mo­kra­ti­se­ring som drivits fram ge­nom ung­domars en­ga­ge­mang. Det inger hopp om för­änd­ring till det bättre.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Har du fikat på kafé i sommar?

Loading ... Loading ...