Avled till följd av felaktig diagnos

I juni 2018 sökte den då 60-åriga kvin­nan sig till Häss­le­holms akut­mot­tag­ning för plöts­liga bröst­smär­tor.

Vård­per­so­nalen kun­de vid den in­le­dan­de un­der­sök­ningen inte hitta någ­ra tec­ken på akut hjärt­in­farkt el­ler in­fek­tion.

Kvin­nan skickades då till rönt­gen­av­del­ningen för att un­der­söka om det gick att hitta nå­got fel på lungor el­ler hjär­ta.

Men rönt­gen­svaren kom till­ba­ka ne­ga­tiva och lä­ka­rna kun­de där­för inte diagnosticera symp­tomen som kvin­nan led av.

Dygnet där­på för­sämrades 60-år­ingens till­stånd yt­ter­li­ga­re. Och det gick fort.

Trots ti­digt in­satta åter­upp­liv­nings­för­sök gick hennes liv inte att rädda. Kvin­nan av­led på sjuk­huset sam­ma dag.

När ob­du­centerna i ett senare ske­de un­der­sökte kroppen kon­sta­terades det att hon hade drabbats av en aortadissektion – en för­tjocknad i väggen på kropps­puls­ådern – och att döds­fallet be­rodde på att åd­ran brustit.

Ef­ter in­ci­denten lex Maria-an­mälde Häss­le­holms sjuk­hus sig själva. Men först i mars i år upp­märk­sammades fallet i sjuk­husets av­vi­kel­se­sys­tem.

Den in­tern­ut­red­ning som då in­leddes kun­de visa att kvin­nans aortavägg var kraf­tigt för­tjocknad vid till­fäl­let hon upp­sökte vård - vilket är för­en­ligt med till­ståndet som för­an­ledde hennes död.

Där­med kan det, en­ligt an­mä­lan, inte ute­slutas att om en kor­rekt dia­gnos hade ställts i ett ti­digare ske­de, kun­de kvin­nans liv kan­ske ha räddats.