Realistiskt och effektivt berättat

438 dagar. Så länge var Martin Schibbye och Johan Persson frihetsberövade av den etiopiska regeringen för åtta år sedan. Det här är historien från början till slut kronologiskt utan krusiduller. Det är förvånansvärt raka rör med tanke på vem det är som stått bakom kameran, men det är precis så det ska vara. Det här är en realistisk och effektivt berättad historia, som – ursäkta ordvalet – håller en fängslad från början till slut utan att den mänskliga aspekten kommer bort i hanteringen.

När filmen börjar kastas åskådaren direkt in i handlingen. Schibbye och Persson är redan på plats i Somalia och väntar på besked från sin kontakt om att illegalt korsa gränsen till Etiopien med avsikt att dokumentera de övergrepp den diktatoriska regeringen begår mot lokalbefolkningen. Det som gör historien pikant är kopplingen till svenska Lundin Oil, och det faktum att utrikesministern Carl Bildt har ett förflutet som styrelseledamot i bolaget.

Fast som bekant går det inte som det var tänkt. Duon skottskadas, tas till fånga, häktas och kastas till slut i fängelse samtidigt som de tvingas genomlida en juridisk fars där anklagelser för samröre med de lokala rebellerna i ONLF och terrorbrott framförs innan en fällande dom slutligen kommer.

En realitet är även det faktum att 438 dagar överraskar. Kanske inte för sin originalitet, men det är det som är poängen. För i mina ögon är det en styrka att det hela ter sig så pass traditionellt. Det här är en historia som innehåller så mycket spänning, mänskligt drama, fulspel i kulisserna och budskap om vikten av pressfrihet, yttrandefrihet och icke minst folk som riskerar sina liv för att få fram sanningen att det inte behövs några konstifika grepp.