Till­ba­ka till C-rötterna

Om två vec­kor öppnar C-le­da­ren An­nie Lööf par­tiets riks­stäm­ma, den här gången i Karl­stad.

Förr hölls all­tid cen­ter­stäm­mor­na vec­kan före midsommar var­je år, när det kun­de för­väntas vac­ker vä­der, i en bygd där Stock­holms po­li­tiska re­por­trar och le­dar­skri­benter tro­li­gen ald­rig varit ti­digare. Nu är par­tiets stäm­mor som alla andra, sett till formerna.

Ändå lär det bli en spännande stämma. Ut­ö­ver det in­for­mella snacket om ja­nu­a­ri­av­talets möj­lig­heter ska om­buden dis­ku­tera fem pro­gram­skrifter.

Så­väl äm­nes­valet för pro­grammen som in­ne­hållet visar att de liber­ta­rianska (ny­li­be­rala) ström­ningarna inom Cen­tern, som ledde fram till det hårt kri­ti­serade idé­pro­gram­för­sla­get års­skif­tet 2012/13, nu är helt bort­so­pade. Med de här pro­grammen har par­tiet tyd­ligt åter­funnit sina rötter.

I mil­jö- och kli­mat­pro­grammet avvisas kärn­kraften som en fram­ti­da ener­gi­käl­la, nu dock främst av eko­no­miska skäl, efter­som stora stat­liga sub­ven­tioner skulle krävas om inte el­priserna skulle mer än för­dubblas.

Särskilt vik­tig för Cen­ter­par­ti­et är att kli­mat­nytta glo­balt kan ge miljövinster lo­kalt. De lo­kala in­tres­sena ge­nom­syrar alla pro­grammen.

Det gäller na­tur­ligt­vis inte minst lands­bygds­pro­grammet som vill visa att Cen­ter­par­ti­et är det par­ti som verk­li­gen slår vakt om lands­bygdens möj­lig­heter och dem som bor där. Stärkt ägan­de­rätt för skogs­ä­ga­re, ga­ran­terad kon­tant­för­sörj­ning i hela landet, upp­luck­rat strand­skydd och av­reg­ler­ing för att un­der­lätta verk­sam­heter på lands­bygden ska ge bättre för­ut­sätt­ningar – lik­som för­stärkt skat­te­ut­jäm­ning och ökade stats­bi­drag till kom­munerna.

I det eko­no­miska pro­grammet är det mest in­tres­santa öpp­ningen för höjd fas­tig­hets­av­gift (-skatt), vilket skulle in­ne­bära att mång­mil­jon­vil­lorna i stor­städerna skulle få högre skatt och där­med ge större rätt­vi­sa.

Skol­pro­grammet in­ne­bär att Cen­ter­par­ti­et för­söker höja sin svaga pro­fil på om­rå­det. Ett tyd­ligt av­stånds­ta­gan­de från det hög­ljudda kravet från Lä­ra­rnas Riksförbund, upp­bac­kat av den ovan­liga ko­a­li­tionen L, SD, V, på för­stat­li­gan­de av sko­lan saknas dock. Att över­föra an­svaret för gym­na­sie­sko­lan till re­gi­onerna ris­kerar att leda till fär­re och större sko­lor, vilket stämmer då­ligt med Cen­terns po­li­tik i öv­rigt.

I öv­rigt kan särskilt noteras att par­tiet in­ser att obe­hö­riga lä­ra­re kommer att finnas länge och att de där­för be­höver stöd och upp­back­ning, inte för­dö­man­de.

Pro­grammet om vård och om­sorg har tagits fram un­der led­ning av nya Skåneriksdagsledamoten Sofia Nilsson, med er­fa­ren­heter som sjuk­skö­ters­ka och kom­mun­po­li­ti­ker.

I pro­grammet sägs klart nej till för­stat­li­gan­de av sjuk­vården, men mer lik­vär­diga av­gifter bör re­gi­onerna ändå sträva ef­ter.

Det vik­tigaste för­sla­get är att ned­lägg­nings­vågen av BB måste stoppas. Istäl­let ska barn­mor­skor kun­na leda ”födestuer” ef­ter norsk mo­dell. När­het till BB/barn­mor­ska är lika vik­tigt för trygg­heten och sä­ker­heten som hög­spe­cia­li­se­rad vård vid alla BB.

På C-stäm­man är det för­sla­get kan­ske det mest kon­tro­ver­si­ella. I öv­rigt utmanas en hel del in­vanda fö­re­ställ­ningar – pre­cis som det ska vara för ett par­ti både vid makten och i op­po­si­ti­on.