Komedi mot en svart bakgrund

För två år sedan regisserade Martin Rosengardten den tyska dramatikern Roland Schimmelpfennigs Det svarta vattnet på Intiman i Malmö. I våras var han tillbaka som skådespelare i Suzanne Ostens Ett självmords anatomi och nu är det regidags igen. På fredag är det premiär för Minnesstund, en psykologisk thriller av den svenska författaren och dramatikern Alejandro Leiva Wenger.

– Jag trivs otroligt bra här på Malmö stadsteater och på Intiman som är en fantastiskt fin scen, säger han när vi träffas en tidig morgon veckan före premiären. Jag trivs också med att få växla mellan att vara skådespelare och regissör och här har det gått att göra det på samma ställe.

På vägen ut mot Intimans foajé och ett pratlugnt hörn passerar vi genom scenlokalen och en scen fylld med flyttkartonger – 140 stycken närmare bestämt. Martin Rosengardten, som även är scenograf för Minnesstund, förklarar att det viktiga för honom var att skapa ett snabbt rum som går att ställa om utan att det krävs stora teaterbyggen.

– Det ska också vara ett rum som inte låser skådespelarna i en naturalistisk eller redovisande situation, förklara han. Det som är viktigt är vad som händer mellan skådespelarna och behöver de något att sitta på får det bli en av kartongerna. Man flyttar helt enkelt på sig, ställer lådorna där man behöver dem och tänder lamporna där och så får det bli ett nytt rum.

Minnesstund inleds med att en kvinna kommer hem till en ung man, Jon, och hans flickvän och berättar att hennes son Sackarias som gick på gymnasiet tillsammans med Jon har dött. Nu vill hon bjuda in till en minnesstund.

– När hon går visar det sig att Jon inte har en aning om vem den här killen är och så har han ändå tackat ja till att komma. Den lögnen är det som vi som publik har med oss när vi kommer till minnesstunden, berättar Martin Rosengardten. Det kan nog alla skriva under på att det är en situation man inte vill vara i. Det visar sig också vara ett fantastiskt sätt att berätta om olika personers syn på en person, eller till och med syn på verkligheten – att alla har helt olika uppfattning om vad som hänt, hur någon var eller vad som inte hände. Allt är egentligen sant och inget är sant på en och samma gång.

Minnesstund är nyskrivet drama som hade urpremiär i Stockholm 2016. Det var Martin Rosengardten själv som föreslog pjäsen som läsning under en av de många workshoppar Malmö stadsteater har för att hitta nya pjäser till repertoaren.

– Det var en väldigt rolig läsning och just då var det flera i ensemblen som tyckte att det skulle vara roligt att göra något åt psykologiskt drama-hållet med långa bågar och karaktärer som utvecklas, berättar han. Det här är också en väldigt välskriven pjäs och vi pratade senast i går om att Alejandro har fått till karaktärernas olika röster på ett så fint sätt.

Trots tragiken som ligger i botten beskriver Martin Rosengardten Minnestund som en komisk thriller eller komisk familjetragedi.

– Den är komisk mot en svart bakgrund och det gör att man hela tiden måste balansera mellan det roliga och det tragiska, vilket är väldigt roligt. Det är en pjäs som i grunden handlar om minnen och hur vi hanterar våra minnen och så är allt satt i en dråplig situation som i grunden är fasansfullt tragisk.

Själva arbetet med pjäsen har varit lustfyllt och roligt.

– Det har bjudit på så många bra, filosofiska diskussioner i ensemblen, om vem man är och vad det betyder för andra och vi har skrattat mycket, trots att det handlar om döden, säger Martin Rosengardten. Döden är en ständigt närvarande skräck och skräck och humor ligger nära varandra.

– Extra roligt är det att vi gör det här på Ingmar Bergmans favoritscen, han som är dödsångestens fader och mästare, lägger han till med ett skratt.

Under vårt samtal har scenarbetarna hunnit bygga ihop de 140 lådorna till en kartongmur och Martin Rosengardten förklarar att de naturligtvis inte bara är redskap för ett snabbt rum utan fyller en symbolisk funktion också.

– Det blir en antydan till ett hem och också ett rum fyllt av minnen eftersom flyttkartongerna innehåller den döda personens bohag. Pjäsens personer står mitt i hans liv och alla gör anspråk på att ta hans historia och göra till en del av sin historia.

Minnesstund har premiär i morgon, fredag 20 september, och Martin Rosengardten ser mycket fram emot att den ska möta sin publik.

– Det är i det mötet som man märker hur den kommunicerar. Sedan ska det också bli väldigt roligt att se hur mottagandet blir eftersom jag tror att det är väldigt skillnad på hur man ser på den här pjäsen beroende på var i livet man själv är.