Med 55 länder i bagaget drömmer han om Galapagos

Yngve Nilsson sitter med flera fotoalbum och en hög med bilder framför sig på Café Verum i Hässleholm. Hit kommer han gärna för att ta en fika och för att prata bort en stund.

Yngve har sedan ungdomen varit väldigt förtjust i att se sig om i världen och på Café Verum kan han skvallra lite och dela med sig av sina reseminnen.

– Jag började att resa 1969 när jag kom i kontakt med Erling Bengtsson på Röke buss, berättar han.

Då var Yngve 23 år och de första stapplande resestegen gick till Tyskland och Österrike. Yngve fick blodad tand och därefter har resorna blivit längre och längre och mer och mer spännande. 55 länder räknar Yngve med att han i skrivande stund har satt sin fot i.

Med tanke på vårt runda jordklot funderar man på var han befunnit sig när han varit som längst hemifrån.

– Det var nog staden Rotorua som ligger på nordön på Nya Zeeland, berättar Yngve och minns tillbaka.

Han visar ett foto där han dansar med några maorierkvinnor. Maorierna är Nya Zeelands urinvånare och de flesta invånarna i landet har just maorier i sin släkt.

– När de hälsar på varandra så gnuggar de näsorna mot varandra. berättar Yngve och ler brett.

Eftersom han besökt Nya Zeeland har han även utforskat närliggande Australien och också Stora Barriärrevet.

– De människor som varit svårast att komma i kontakt med var de från Darwin i Australien, berättar Yngve.

Darwin är huvudstad i det nordliga territoriet av Australien och varför det var så svårt att nå invånarna just där har han ingen aning om.

Egentligen var det den berömda Ayers rock som lockade.

– På min 50-årsdag var jag vid Grand Canyon i USA och då satte jag det målet, berättar han.

Han berättar om ett besök ute på en farm där besökarna bjöds på bröd bakat i en glödhärd på gården. Till brödet fick de så kallat billabong-te, ett te som blandas genom att kitteln snurras runt. Han hann även med att testa både fårvallning och fårklippning.

Motsatsen till Australien kan man kanske kalla Nordkap som är den nordligaste punkten på det europeiska fastlandet. Även här har Yngve varit.

Yngve har jobbat som rörmokare och när han jobbade för ”Göinge mekaniska” under en period 1979-80 var han stationerad i Laos.

Företaget skulle hjälpa till med projektering av ett anbud till Volvo som gällde byggande av en lastbilsverkstad och utbildningsenhet i Laos. Volvo hade antagit anbudet som en del i sitt åtagande till Sida. Yngve skulle vara instruktör vid uppmontering av röranläggningen som skulle komma med en rysk båt från Göteborg.

Lite diskret avslöjar han att en stationering utomlands inte var så nyttigt för alla. Borta från familjen levde flera som om de inte hade någon familj alls. Ibland rann spriten till trots att det här handlade om hemkörd lao lao eller visky lao som det kallades.

– Men laoiterna är ett godmodigt folk, konstaterar Yngve och man firar i en kombination av buddism och folklig tradition sedan århundraden. Man undrar hur ett folk kan vara så godmodiga trots allt elände med krig och fattigdom som de genomlevt.

I Laos var det inte alltid läge att prata om religion och politik och ibland krockade seder och kultur.

– Ibland använde de cannabis i maten för att ge rätterna en mjukare smak,

Han berättar hur han flera år senare reste runt i både Laos, Kambodja och Vietnam. Det som gjort störst intryck på Yngve under alla resor var just besöket i Kambodja.

– Vi fick se Pol Pots tortyrkammare, berättar Yngve och ser plågad ut.

Pol Pot var ledare för de så kallade röda khmererna och under hans styre torterades och dödades miljoner människor.

Yngve berättar om hela hus med kranier och målningar av tortyrscener.

– Det här hände under tiden som jag befann mig i Laos, konstaterar Yngve och ser högst berörd ut.

Yngve fortsätter att visa bilder från sina resor i USA. På bilderna syns han bland annat vid Grand Canyon, Klippiga bergen och Golden Gatebron. Han vaskar guld, flyger helikopter och träffar en avlägsen släkting i Fisherman’s Wharf i San Francisco.

I Chisago i Minneapolis mötte han Wilhelm Moberg i form av en staty.

– Här cyklade han runt i bygden och skaffade underlag för böcker om Karl-Oskar och Kristina, berättar Yngve.

Rapid city och Deadwood i South Dakota är välkänd westernmiljö.

– Här blev Wyaat Earp skjuten under pokerspel då han inte hade ryggen fri, berättar Yngve. På handen hade han då tre ess och två åttor som senare kom att kallas död mans hand.

Yngve fortsätter att berätta om besök i Yellowstone där det både finns bison, älg, varg och grizzlybjörnar, om raftin i Snake river och om turer genom westernstäder.

Har du varit i alla världsdelar?

– Ja, det har jag, svarar Yngve, men i Afrika har det bara blivit Sydafrika. Men han tillägger att han i alla fall har sett The Big Five det vill säga lejon, leopard, elefant, noshörning och buffel.

Med andra ord har han en hel del spännande länder framför sig om han ska beta av den kontinenten.

Men drömmålet är Galapagosöarna. Dit skulle han gärna vilja åka.

– Men det är så fruktansvärt långt att åka, konstaterar Yngve.

På frågan om han aldrig är rädd svarar han nekande. Han väljer att inte ta några onödiga risker och använder sig av sunt förnuft och sina ögon i nacken.

Det mesta är spännande även maten. I alla fall att titta på.

I Kina serverades till exempel friterade silkesmaskar och skorpioner.

Yngves resor och nyfikenhet har gjort honom allmänbildad och enligt röster inne på kaféet är han en fena på frågesporter. Han gillar alla möten som resorna fört med sig. Genom att åka på egen hand ökar chansen att träffa på nya bekantskaper och trevliga människor är ju halva resan.