Förbjudna böcker på plats i Malmö

Samizdat är samlingsnamnet för spridningen av förbjudna böcker i Sovjet och östblocket under kommunisttiden. I år är det 30 år sedan Berlinmuren föll och också 30 år sedan Sammetsrevolutionen fick det tjeckoslovakiska kommunistpartiet att överlämna makten till en icke-kommunistisk regering med dramatikern Václav Havel som president.

I samband med det har Per Bergström, förläggare och producent för Malmö stadsbiblioteks författarscen, tagit initiativ till en utställning med förbjudna böckerna från just Tjeckoslovakien.

– För 18 år sedan skrev jag min kandidatuppsats om jjeckoslovakisk samizdat och vilken effekt den hade på samhället. I samband med 30-årsfirandet tänkte jag att det vore trevligt att göra en utställning och prata om det här, säger han och berättar att de cirka 80 böckerna som ingår i utställningen är lånade från samizdatbiblioteket Libri Prohibiti i Prag.

Samizdatutställningen invigdes på Malmö konsthall på onsdagen. På plats vara den tjeckiske översättaren, litteraturkritikern och redaktören Martin Machovec som var aktiv samizdatförläggare.

När vi träffas några timmar innan han ska hålla föredrag med titeln ”Samizdat – när det fria ordet går från hand till hand” berättar han att han själv också fyllt ryggsäcken med samizdatböcker när han skulle hit.

– Jag kanske överdrev lite, säger han med ett stort skratt. Ryggsäcken blev så tung att jag fick låsa in den i ett skåp på stationen i Köpenhamn när jag gick en runda i staden.

Det var familjebakgrunden som gjorde att Martin Machovec, född 1956, blev en del av den undergroundrörelse i Tjeckoslovakien som under 70- och 80-talet inte bara distribuerade förbjudna böcker utan också arrangerade rockkonserter, poesiläsningar och konstutställningar i största hemlighet.

– Min far var universitetsprofessor i Prag och medlem i kommunistpartiet men tillhörde en grupp som trodde på liberalisering och blev djupt besvikna när Pragvåren slutade med en sovjetisk invasion, berättar han.

Martin Machovecs far förlorade sin position på universitet och var en av de tidiga undertecknarna av Charta 77.

– För mig var det uppenbart att jag inte passade in bland dem som höll med regimen, säger Martin Machovec.

Genom sin pappa blev Martin Machovec presenterade för den tjeckoslovakiske poeten och filosofen Egon Bondy

– Han försåg mig med böcker och en dag fick jag låna en samizdatkopia av hans tidiga poesi, berättar Martin Machovec. Översatt till engelska var titeln Drunk Prag och det var ett exempel på poesi där han drev med den realistiska socialistiska poesin från 1950-talet. Det var något helt annat än det vi läste i skolan så jag skrev av den direkt på min skrivmaskin och gjorde min första samizdat utan att egentligen veta om det.

Genom Bondy kom Martin Machovec också i kontakt med rockgruppen The Plastic People of the Universe som fortfarande kunde ge konserter då men förbjöds några år senare.

– Allt det här förändrade mitt liv och jag levde ett dubbelliv där jag studerade språk på universitetet och samtidigt umgicks med undergroundmusiker och artister.

Martin Machovec framhåller just rockmusikens betydelse inom den underjordiska rörelsen.

– Den underjordiska rörelsen bestod av många olika strömningar förutom den som formades av välkända författare och konstnärer som förlorade sina jobb efter invasionen. Det fanns den del som formades av rockmusikerna. Vad som gjorde den här gruppen så intressant var också att de från början mest bestod av rockmusiker och deras vänner men längre fram blev de vänner med konstnärer och författare och till och med protestantiska präster. Alla var i positionen att de inte kunde göra något officiellt och det gjorde den här underjordiska rörelsen väldigt varierad och intressant och alla influerade varandra.

Martin Machovec engagerade sig i att skriva ut förbjudna böcker på maskin och sprida dem vidare.

– Mitt arbetsredskap var skrivmaskinen och jag skrev max tio kopior av varje bok med karbonpapper emellan. Nummer tio blev ganska dålig kan jag säga. Jag arbetade mest för Egon Bondy men även andra. Det var så klart ett anonymt jobb.

Hur spred ni böckerna?

– Från person till person och det var en oskriven regel att man aldrig ställde några frågor. Ju mindre man visste desto mindre kunde man avslöja under förhör.

Eftersom Martin Machovecs pappas lägenhet ofta blev genomsökt av polisen förvarade han en hel del av sitt maskinskrivna material hemma hos sonen.

– I slutet på 80-talet blev även min lägenhet genomsökt, berättar Martin Machovec. Som tur var hade jag alla samizdatböckerna, två väskor med hundratals böcker, i källaren och en snäll granne övertalade dem att inte leta där.

Efter genomsökningen av lägenheten insåg Martin Machovec hur viktigt det var att bygga upp ett arkiv av allt samizdat-material.

– En av mina drömmar var att ha dem redo för publicering när det blev möjligt, berättar han. I slutet av 80-talet började jag organisera dem i olika serier, bland annat Bondys samlade poetiska verk. Och till slut när Sammetsrevolutionen kom kunde jag fortsätta det jag startat

– Och jag har inte slutat än, lägger han till ned ett stort skratt.