Intetsägande och tunn julfilm

Nog känner du till Wham!s omåttligt populära jullåt ”Last Christmas”? Låten toppar jullåtslistorna år efter år och nu kommer en julfilm med samma titel som dessutom ackompanjeras av tonerna till just George Michaels och även hans Wham!s låtkatalog.

Denna romantiska komedi utspelar sig i ett väldigt julfint London och handlar om den 26-åriga Kate (Emilia Clarke), som fullkomligt älskar George Michael och Wham!. På dagarna jobbar hon i en julshop där hon utklädd till en nisse extra allt tar hand om kunderna på bästa möjliga sätt. Eller ja, det är ju vad hennes chef Santa (Michelle Yeoh) hoppas på, men Kate är slarvig, tar lätt på saker och tar inte hand om sig själv särskilt bra heller. Att hon sårar en hel del människor i sin närhet genom sitt beteende förstår hon inte alls.

När hon en dag står vid fönstret i butiken och dammtorkar några glittrande julprylar får hon syn på en kille utanför som står och tittar upp mot himlen. Nyfiken som Kate är smiter hon ut för att se vad det är som lockar så mycket och ja, självklart uppstår tycke mellan henne och Tom (Henry Golding), som denna mystiska kille heter.

Tom är allt hon själv inte är och den där trygga personen som Kate har längtat efter. Som får henne att må bra och framförallt både uppskatta och se saker i sin omgivning som hon tidigare mest avfärdat och inte brytt sig om.

Kate och Tom börjar träffas så smått och filmen bjuder på den ena romantiska klyschan efter den andra. Som att de tar sig in på en tom skridskobana sent på kvällen, drar i gång hela ljusmaskineriet och fumlande tar sig fram hand i hand på isbanan (Snark, hur många gånger ska man behöva se den här scenen?).

Tyvärr är filmen så här långt ganska intetsägande och dålig. Dialogen känns tafflig och handlingen ganska krystad. Kemin mellan Clarke och Golding är inte heller något att hänga i julgranen. Och även om Emilia Clarke ska spela en tämligen osympatisk Kate till en början så är det lite väl mycket överspel. De romantiska klyschorna känns dessutom bara inslängda på hög och Emma Thompson som spelar Kates mamma känns mest som en karikatyr.

Sedan kommer dock en vändning i filmen. Vad den innebär kan jag inte avslöja men tack och lov får filmen ett litet lyft.

Tyvärr räcker det inte för att det här ska bli en bra helhetsupplevelse eller en film som man vill se om och inte minst kanske ha som en jultradition att se, som Love Actually, som jag tror att både regissören Paul Feig och manusförfattarna Emma Thompson och Greg Wise inspirerats mycket av.

Den stora behållningen av Last Christmas är snarare det fantastiska julskrud som ramar in allt, men inte ens för den juldåre som jag är, är det gott nog.