Mest för de redan racerfrälsta

Tony Curtis, Kirk Douglas och Cornell Wilde har gjort det och givetvis också Paul Newman och Steve McQueen, De två sistnämnda till och med i levande livet med stor framgång. Jag talar naturligtvis om att fräsa fram i en av machokulturens mest framgångsrika sporter, racersbilstävlingar.

Kanske inte lika stor som westernfilmer, musikaler eller noir men visst hade genren en guldålder på 1950-talet som fick ett uppsving när Steve Mc Queen körde Le Mans i början av 1970-talet.

I regissören James Mangolds Le Mans 66 är vi tillbaka igen på Le Mans, världens svåraste tävling om vi får tro de sakkunniga.

Historien vi får oss till livs om bildesignern Carroll Shelby (Matt Damon) och den färgstarke föraren Ken Milles (Christian Bale) sägs ha verklighetsbakgrund och även om den blivit finmald i Hollywoods kvarnar är den roande för stunden.

Ford har hamnat på efterkälken jämfört med Ferrari och nu gäller det för Henry Ford II att visa att äpplet inte fallit långt från trädet (Henry I) genom att vinna Le Mans. Damon och Bale fyller alla krav på amerikanska hjältar som fightas inte bara på tävlingsbanorna utan också med byråkrater och pärmbärare.

Det här är stilsäkert och proffsigt serverat av Mangold men det krävs också ett rejält intresse för sporten som sådan för att inte kuta ut och köpa popcorn under de dryga två och en halv timme som filmen pågår.