Erik Sjöstrand arbetar som försäljningschef för färskvaror på Ica Maxi i Hässleholm. Han har märkt av en tydlig förändring i hässleholmarnas matvanor under de senaste månaderna till följd av rådande pandemi.

– Om vi tidigare har legat på ett rak linje i försäljning har den ena halvan gått upp och den andra ner under pandemin, förklarar Erik Sjöstrand.

Utan sommarfester och student förklarar Erik Sjöstrand att avdelningar som bageri och kallskänk har fått en betydligt mycket mindre efterfrågan än i normalfall. Detta samtidigt som torrvaror och ”bunkringsvaror” fått en ökad konsumtion där varorna i många fall har tagit slut.

– Vi har märkt att folk har blivit reserverade för att köpa varor med öppen hantering, så som till exempel bageriet, vilket gjort att torrvarorna har blivit mer populära. Jag tror att folk har varit osäkra kring öppen hantering just för att man tidigare inte visste hur smittan spreds, berättar Erik Sjöstrand.

I dagsläget har mycket av konsumtionen gått tillbaka till den normala kurvan men fortfarande är inte läget helt stabilt. Bunkring är fortfarande en vanlig företeelse.

– Folk vet fortfarande inte riktigt vad som kommer att hända med pandemin. Kommer det en andra våg? Det finns inte riktigt några svar, folk blir osäkra och bunkrar, förklarar Erik Sjöstrand.

En av de mest populära varorna under de senaste månaderna är jäst. Idag är konsumtionen nära normalvärdet men Erik Sjöstrand berättar om ett par pressade veckor.

– Under vecka 11-12 var det en otrolig uppgång på jäst. Vi sålde slut och veckan därpå hade vi ingen försäljning av jäst alls för det fanns inga varor. Efter det har det gått lite upp och ner men det är absolut populärt, berättar Erik Sjöstrand.

Istället för att handla på bageri har hässleholmarna bakat mer bröd och bullar hemma. Mats Karlsson, butikschef på City Gross i Hässleholm, tror att ökningen beror på en het trend.

– Att baka mer hemma var en tydlig trend. Utöver jäst så var efterfrågan på mjöl väldigt stor under en tid men den värsta hysterin har idag lagt sig, förklarar Mats Karlsson.

Även husmanskost och mer matlagning hemma har blivit en hit.

– Köttfärs har ökat mycket i efterfrågan trots att det är grilltider, berättar Erik Sjöstrand.

– När folk inte kan gå på restauranger på samma sätt som tidigare så lagar de mer mat hemma. Vi har fått en större försäljning och fler och fler planerar sina måltider vilket är en vinst på många sätt. Istället för att handla flera gånger i veckan handlar man mer sällan och mer per gång. Då minskar matsvinnet vilket är bra, förklarar Mats Karlsson.

Mats Karlsson säger att han tycker att det syns en större skillnad på kundernas beteende än på deras matvanor.

– Beteendet är den stora skillnaden. Kunderna planerar mer, förklarar Mats Karlsson.

Toalettpapper är en historia för sig själv. Erik Sjöstrand pratar om att det blev lite av ett kaos när toalettpappret tog slut och butiken bunkrade själva med toalettpapper från sina leverantörer.

– Det är tur att toalettpapper är en torrvara som inte har något bäst-före-datum för vi har mycket kvar, berättar Erik Sjöstrand.

Sudans styrande råd, den högsta auktoriteten i landet, har godkänt en lag som förbjuder kvinnlig könsstympning, uppger justitiedepartementet. Tidigare i år godkände Sudans regering ändringar i strafflagen som innebär att de som utför operationerna kan straffas med upp till tre års fängelse och böter.

Nära nio av tio flickor i Sudan utsätts för könsstympning, enligt FN. I dess mest brutala form inkluderar det avlägsnandet av blygdläppar och klitoris, ofta under sanitärt undermålliga förhållande och utan bedövning.

Människorättsgrupper har i åratal fördömt förfarandet som kan leda till fysiska, psykiska och sexuella men. Justitiedepartementet uppger att läkare och annan vårdpersonal som utför könsstympningar kommer att straffas enligt den nya lagen och sjukhus, kliniker och andra ställen där ingreppen genomförs kommer att stängas.

En man har dömts till två månaders fängelse för förgripelse mot tjänsteman och stöld efter att ha hostat mot en polis och hotat med att smitta polisen med corona, rapporterar GT.

Det var i mitten av juni som mannen greps i Göteborg efter att ha stulit skor och väskor. Mannen hade skyddsmask på sig och förklarade för poliserna som grep honom att han var coronasmittad.

Polisen tog därför på sig skyddsutrustning för att sedan transportera mannen. Under transporten gled mannens skyddsmask ner och han hostade kraftigt mot en av poliserna och hotade att smitta hans familj.

Mannen erkänner stölden men nekar till att ha hotat polisen.

Bristerna gäller främst rekommendationen om att hålla avstånd till andra människor på exempelvis restauranger, badstränder och i mataffärer.

Det är Länsstyrelsen Skåne som på uppdrag av regeringen har gjort en sammanställning kring hur väl svenskarna följt coronarestriktionerna under vecka 28, utifrån rapporter kring lägesbilden från 19 olika länsstyrelser i landet.

Öland sticker ut

– Det som sticker ut extra i den här sammanställningen är Öland. Man kanske inte kan säga de som är där struntar i rekommendationerna, men där är det väldigt mycket folk, säger Fredrik Kristell, krisledningschef på Länsstyrelsen Skåne, till TT.

Flera kommuner i landet har sett stora brister i efterlevnaden, och speciellt illa är det kvällstid – i kombination med alkoholkonsumtion, enligt sammanställningen som Sveriges Radio var först att rapportera om.

– Under dagtid är det bättre efterlevnad, exempelvis här i Skåne, men på kvällarna är det fler brister, säger Kristell.

Personer i riskgruppen 70 år och äldre har rört sig mer ute i samhället, enligt sammanställningen. Det framgår också att unga inte följer rekommendationerna lika väl som andra åldersgrupper.

"Ta ansvar"

– Det hade varit önskvärt att alla tog sitt ansvar och håller ut, tar till sig den informationen som myndigheterna levererar. Om man nu ska semestra hemma är det viktigt att man tänker till. Är det mycket folk på en plats kanske man kan uppehålla sig någon annanstans, säger Fredrik Kristell.

Kollektivtrafiken får i allmänhet godkänt vad gäller riktlinjerna om avstånd, men länsstyrelserna har även rapporterat in periodvis trängsel.

Länsstyrelsen Skåne kommer varje vecka från och med nu att rapportera om efterlevnaden av rekommendationerna på nationell nivå.

– Om vi ser ett behov av åtgärder kan vi föreslå det, men vårt uppdrag är framför allt att sammanställa en lägesbild, säger Kristell.

Folkhälsomyndigheten säger till TT att man avstår från att kommentera i kväll.

Hilda Djupenström/TT

Sven Hirdman, som tidigare har varit Sveriges ambassadör i Israel och Ryssland, säger att utrikesdepartementet nu borde ta kontakt med Anna Lindstedt och erbjuda henne att komma tillbaka i tjänst.

– Man ska vara medveten om vilken stor påfrestning det har inneburit för Anna Lindstedt under de här två åren, hon behöver på något sätt få gottgörelse av UD, säger Hirdman.

– Om jag hade varit utrikesminister hade jag ringt upp Anna Lindstedt och gratulerat till den friande domen, och bett henne komma upp till ett trevligt möte på UD, där UD då bör föreslå henne olika arbetsuppgifter som passar henne med den bakgrund hon har, säger Hirdman.

Mer försiktiga framöver

En fällande dom hade riskerat att leda till att Sveriges ambassadörer fått minskad förmåga att på egen hand lösa ärenden, eftersom de hade behövt fråga UD om godkännande i fler frågor än tidigare, enligt Hirdman. Den hade också kunnat skada relationen till Kina.

– Åklagaren byggde upp sitt åtal på att Kina använde diverse egendomliga metoder, med hemliga agenter och påverkansoperationer. Det hade inte lett till en förbättring av Sveriges relationer med Kina, säger Hirdman.

Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt vid Uppsala universitet och tidigare folkrättsrådgivare på UD, tror att Sveriges ambassadörer kommer att vara mer försiktiga framöver, även efter det att Lindstedt friats.

–  De kommer att vara något försiktigare än de har varit hittills, med tanke på att man tydligen kan komma i konflikt med UD:s ledning. Det har visat sig genom Lindstedt-fallet, säger Bring.

Konflikten kokar i bakgrunden

Bring tycker att det är UD:s ansvar att ge Lindstedt nya arbetsuppgifter, om hon vill stanna som anställd vid departementet.

– Jag tycker att det ligger i hennes eget intresse att hitta ett nytt jobb, men om hon väljer att dröja med det har UD ett ansvar att se till att hon gör rätt för sin lön på en post som är passande. Men hennes tidigare fina karriär är över, och den motsättning som finns mellan henne och UD:s ledning ligger och kokar i bakgrunden.

Erik Paulsson Rönnbäck/TT

Det är snart ett år sedan vi sågs sist. Då hade journalisten Patrik Svenssons debutbok Ålevangeliet precis getts ut och den hade redan sålts till ett flertal länder och blivit någon av en förhandssuccé. Bara någon månad senare tilldelades han Augustpriset för årets fackbok.

– Det har varit ett fantastiskt år. Om man ska göra en lista på drömmar så är det som att varenda en har prickats av. Jag har skrivit och försörjt mig på det i hela mitt liv men alltid haft en dröm om att skriva en bok. Om man skriver sin första bok kan man drömma om att få fina recensioner, man kan drömma om att sälja mycket och man kan drömma om att få fina priser eller att den ska ges ut utomlands. Men man tänker inte att alla de där drömmarna kan slå in på en gång. Och så gör de det! Det känns väldigt konstigt, någon slags overklighetskänsla men jag känner också stor ödmjukhet. Det känns som att jag fått allt jag kunde önska vad det gäller skrivandet.

Finns det inget kvar nu då?

– Jo, att skriva fler böcker! Det vill jag verkligen, svarar Patrik med emfas.

Han har en bokidé han har börjat på men kan inte säga mer än att han har en plan och att han ser fram emot att sätta igång den.

– Den processen när man har kommit igång och kommit in i ämnet och det upptar alla ens tankar dygnet runt, jag tyckte det var en otroligt skön känsla när jag skrev Ålevangeliet. Jag hoppas att komma dit igen, jag känner att jag är på väg dit nu.

Är det svårt att komma in i den processen igen efter allt som hänt?

– Ja, lite grann. Och sedan kan man också känna lite press men jag försöker skaka av mig det. Det är en drömsits: jag har fått tid och möjlighet att skriva mer och det är ingen brådska. Och när jag väl har skrivit något kommer det att finnas intresse för det - även om det blir skitdåligt, säger han med ett skratt.

Författarbesök ställdes in

Under förra hösten och i början av året reste Patrik Svensson runt både i Sverige och utomlands för att prata om boken. Men i mitten av mars tog det stopp på grund av corona.

– Jag skulle turnera hela våren och sedan blev allt, precis allt, inställt eller framskjutet.

Då visste han inte riktigt vad han skulle ta sig till. Men i samma veva fick han förfrågan om att medverka i Sommar i P1.

– Jag blev väldigt glad och kände direkt att jag ville vara med. Det är något fint att få sommarprata. Det är en lyx att få det utrymmet. Det kom väldigt lägligt och det var jättejätteroligt att skriva det. Jag lyckades få tillbaka nyfikenheten som jag hade när jag skrev boken. Det gav mig nog också en liten knuff att komma igång att skriva en ny bok också.

Vad kommer du att prata om i ditt Sommar?

– Jag ska inte prata om ålar, säger han med ett skratt, och erkänner att han inte är en så värst inbiten Sommarlyssnare.

– Men jag har förstått att det är något många pratar om och det var jätteroligt att få frågan. Jag förstår hur stort det är även om jag inte själv lyssnar så ofta. Många som är med har en intressant historia och då förväntas man berätta den. Men jag känner inte att jag är med för att min person är särskilt intressant. Jag är bara med för att jag skrivit Ålevangeliet.

Drivs av sin nyfikenhet

Han kommer inte att prata om boken men fortsätter på samma linje, att hitta berättelser i historien som anknyter till natur och naturvetenskap.

– För mig blir det som bäst om jag drivs av min egen nyfikenhet. Och jag har ändå fått någon slags bekräftelse på att det fungerar. När jag skrev om ålen var jag osäker på om min egen fascination egentligen delades av någon annan men det gjorde den ju.

Temat för sommarpratet må inte vara ålen och dess mystik - däremot det stora, djupa och långtifrån utforskade havet.

– Det är bokstavligen ett outtömligt ämne. Jag ska prata om evolutionen, livets uppkomst och om hur människan erövrat havet, om världsomseglarna, hur vi utforskat havets djup och om hur mycket det finns där nere som vi inte känner till. Alla arter vi inte har upptäckt än. Havet är alltings ursprung och samtidigt är det något väldigt främmande och okänt för oss. Den dubbelheten tycker jag är intressant.

Du har ju även ett stort musikintresse, hur var det att välja musik till programmet?

– Det var underbart! Jag tänkte att jag inte vill ha musik tematiskt. Det skulle kännas lite krystat. Jag har valt låtar jag tycker om, som passar in i någon slags stämning. Jag har lyssnat mycket på hiphop i hela mitt liv men det passar inte riktigt till stämningen. Istället blir det mycket soul, r’n’b, och lite reggae. Bara otroligt bra grejer!

Är du nervös inför sändningen?

– Lite nervöst är det nog. Dels för att de stora tidningarna recenserar sommarpraten och eftersom folk har vissa förväntningar på hur ett sommarprat ska vara och jag vet inte om jag uppfyller dem. Samtidigt känns det också ganska lugnt, det är ett sammanhang där jag inte tillhör till de mest profilerade och inte kommer att få mest uppmärksamhet, det var ju ganska många tunga namn i år.

Ålevangeliet blir oratorium

Nyligen kom även nyheten om att Folkoperan beställt ett nyskrivet oratorium som bygger på Ålevangeliet med planerad premiär 2022.

– Det blir otroligt spännane att se vad de gör av det. Vad får de för idéer och vad vill de plocka fram? Det ska bli kul att följa den processen. Jag bara hoppas att jag kan släppa taget för det måste man ju göra. Det här blir inte mitt verk utan deras. Som jag förstått det vill de plocka upp det existentiella spåret, vad man vet och inte vet, var man kommer ifrån och var man är på väg. Det är kul att de gör ett oratorium i gestalt av en ål. Jag tror det kan bli väldigt bra, säger Patrik Svensson och skrattar.

En man i 20-årsåldern har efter förhör med polis anhållits, skäligen misstänkt för försök till mord på en man i Eskilstuna.

Det var vid 13.30-tiden på fredagen som polisen fick larm om att en skadad man i 25-årsåldern hittats vid resecentrum. Han ska enligt polisens hemsida ha misshandlats med ett vasst föremål. Mannen fördes till sjukhus och enligt Mälarsjukhuset har mannen fått lindriga skador. Ytterligare en man ska ha blivit attackerad men inte skadats.

En timme senare greps den misstänkte mannen, som under eftermiddagen anhölls skäligen misstänkt för mordförsöket.

– Jag tror inte att personerna är okända för varandra. De har någon sorts relation med varandra och känner varandra åtminstone flyktigt, säger polisens presstalesperson Thomas Agnevik till TT.

En förundersökning om försök till mord har inletts. Polisen har genomfört en husrannsakan och beslagtagit föremål.

Vidare brottsplatsundersökning kommer att ske när platsen för brottet har fastställts. I nuläget verkar det som att händelsen inträffat på en annan plats än där den skadade mannen påträffades.

För andra gången, efter vad jag kan minnas, anför Lars J Eriksson den “initierade” åsikten att det behövs fler vägar i svenska fjällen (SkD 2 juli). Eriksson har tydligen inte lyckats ta sig till några svenska fjäll på grund av att det skulle saknas vägar – till skillnad från Norge. Men det stämmer inte: det går vägar fram till flera platser i den svenska fjällvärlden, som till exempel till Storulvån i Jämtland och till Abisko och Nikkaluokta i Norrbotten.

Vad kan då tänkas hålla Eriksson borta från de svenska fjällen, trots de möjligheter som redan finns för bilburen turism? Han tycks efterfråga möjligheten att kunna stanna med sin bil vid foten av fjälltopparna. Detta är möjligt både i Abisko och i Storulvån. I det förra fallet finns till och med en linbana upp till en närbelägen fjälltopp.

Men kanske är det trots allt inte det aktuella vägnätet som vållar hans bekymmer, delvis eftersom han inte tycks känna till det. Framför allt tycks ju Erikson hägra efter att kunna parkera vid ”foten av Kebnekaise”. Exakt var denna hypotetiska parkeringsyta skulle kunna vara geografiskt belägen är oklart. Kebnekaise åsyftar två toppar i ett synnerligen otillgängligt fjällmassiv med ett gytter av toppar och glaciärer – den enda riktigt högalpina miljö vi har i Sverige. ”Bergets fot” framstår som ett meningslöst begrepp i detta sammanhang.

Kanske är det Kebnekaise fjällstation, som Erikson vill kunna köra fram till. Vad skulle vara vunnet med detta? Toppen på Kebnekaise är inte synlig från fjällstationen, och inte heller ligger den vid bergets fot. Det är tvunget att vandra ett gott stycke därifrån och upp på en annan bergstopp i relativt svår terräng bara för att få en bra vy av den snöklädda toppen. Den är då ändå dryga halvmilen borta och till stora delar skymd av andra toppar.

Om man leker med tanken om en väg fram till Kebnekaise fjällstation måste man samtidigt beakta att det skulle förstöra stora naturvärden. Framför allt skulle det fantastiska inlandsdeltat för vattendraget Laddjujohka gå förlorat. Är en väg verkligen värd det priset? Detta kan ställas mot att det går helikopterturer fram till Kebnekaise fjällstation. Så Erikson kan i dagsläget köra sin bil ända fram till Nikkaluokta och sedan flyga de sista två milen på cirka tio minuter.

Men kanske skulle inte ens en väg fram till fjällstationen vara tillräcklig för Erikson, som ju vill parkera vid foten av fjället. Kebnekaises fot i en framkrystad mening skulle kunna vara den dalgång som är närmast toppen: den så kallade Kaffedalen. Detta är en smal dalgång på 1500 meters höjd, ofta snöfylld till långt in på sommaren, och väldigt otillgänglig. En bilväg upp i denna dalgång skulle innebära enorma ingrepp i landskapet och för all framtid förstöra det som lockar många människor till fjällen: i stort sett orörd natur. Även rennäringen i området skulle störas. Och från dalgången ser man ändå inte ens toppen på berget. Visionen om att få parkera sin bil vid foten av Kebnekaise och njuta av vyn saknar därför verklighetskontakt.

Eriksson vill ha vad han kallar allemanstillgänglig natur, och med det avses bland annat rätten till bilism till foten av bergstoppar i Kebnekaisemassivet. En paradox är att de eftersökta naturvärdena måste destrueras för att nå det målet.

Johan Modée

Universitetslektor i internationella relationer och mänskliga rättigheter, Malmö universitet.

Svar direkt:

Svar direkt: Det skall erkännas att jag aldrig varit i den svenska fjällvärlden och några strapatsrika promenader i fjällvärlden under rätt primitiva förhållanden har aldrig lockat mig. Däremot älskar jag de norska fjällen, alperna i Tyskland, Österrike och Schweiz som jag sedan barnsben kunnat besöka tack vare bilismen och att länderna medvetet satsat på att locka bilturister. Vi är en ganska stor grupp människor som älskar att turista via våra bilar, husbilar eller motorcyklar. Vi gör det för att vi tycker om själva körningen men också naturscenerierna. Dessutom har jag svårt se någon stark motsättning mellan denna form av turism och naturvärdena, de samexisterar utmärkt och skulle göra det i synnerhet i ett land som Sverige med oändliga fria vidder.

Norge och alpländerna var tidigt medvetna om vilken magnet deras fjälltrakter utgjorde och byggde därför inte bara nyttovägar över bergen utan rena turistvägar. Ett känt norsk exempel är t.ex vägen upp till Dalsnibba med fantastisk utsikt över Geirangerfjorden eller två turistvägar som tar en till fina utsiktsplatser vid Österrikiska Grossglockner. Se gärna denna länk. https://www.grossglockner.at/gg/en/indexEn svensk satsning på en eller ett par riktiga fjällvägar upp till toppen skulle kunna uppgradera vårt land som turistland. Jag angav Kebnekaise för att det är det mest välkända fjället men det finns gott om andra fjäll i norra Sverige som skulle kunna vara lämpliga att exploatera för bilturismen.

Lars J Eriksson