Författarinnan Märta Tikkanen besökte Norra Skånes arkiv. Här fann hon en artikel om sin mammas insats för finska krigsbarn på ett barnhem i Hässleholm. Foto: Mats Wivel/Arkiv
Kommunens ansvariga i Osby oroar sig för vandaliseringen i centrum ska sprida sig till Jenvägen. Foto: Ingvar Kvarnhammar
Den längsta brosektionen är i det närmaste klar till Resecentrum. Produktionschefen på Ekströms tryckkärl Jan-Åke Sernham tycker att det är roligt att företaget får vara med om detta. Foto: Jörgen Ahlström/Arkiv
Fotografen Herman Piils glasplåtar räddas nu med modern teknik. Här är hans legendariska ateljé. Foto: Torsten Karlson/Arkiv
Sven-Owe Kvist i sin svarvstol. Han för vidare ett unikt kulturarv från oderljungabygdens storhetstid som leksaksmetropol. Foto: Sven Hjalmarsson/Arkiv
Under lång tid har Ingegärd Sundblad känt en ovanlig lukt vid båthamnen där hon bruka valla sin hund. Här upptäcktes liket av en mördad man. Foto: Helene Nordgren/Arkiv

Celebert besök, ny bro och mystiskt mord

Början sker här med en sorglig historia som tydligen ännu efter 25 år inte har fått sin slutgiltiga upplösning och som nu blivit ett fall för polisens Kalla fallgrupp.
En man som sökte efter en motorcykel vid Tormestorps båthamn fann i ett buskage ett lik gömt under ris och löv. Liket hade troligen legat där mer än månad.
En dam som dagligen rastat sin hund i området har länge känt en ovanlig lukt när hon passerat. Polisen lägger tills vidare locket på om mordutredningen, men en tidigare upphittad portmonnäväska leder till att den döde skulle kunna ha varit polsk medborgare.
Polisen har förstärkts med en grupp från riksmordkommissionen. Närboende har sett utlandsregistrerade bilar vid båthamnen, och polisen har finkammat området med metalldetektorer.
Många polacker kommer sommartid till Sverige för att jobba hos svenska odlare eller för att plocka bär och svamp.
I Hässleholm börjar nya Resecentrum så smått ta form. Stationsområdet är nu en gigantisk byggarbetsplats och tågen har tillfälligt fått maka på sig.
I mitten av december ska den första brosektionen på 36 meter sättas på plats, och det är hässleholmsföretaget Ekströms tryckkärl som bygger de fyra stålsektionerna.
Bara transporten från företaget kommer att kräva en hel del åtgärder, och sedan fordras en mycket kraftig kran för att få brodelen på plats över spårområdet.
– Det hela är ett lyft för oss, säger produktionschefen Jan-Åke Sernhamn på Ekströms med sina tiotalet anställda medarbetare.
Men på motsvarande plats i Osby, där 17-miljonersprojektet Jenvägen står klart, är det vandalisering som oroar såväl kommunens ansvariga som polismyndigheten.
Härförleden tvingades SJ stänga väntsalen på stationen kvällstid efter upprepade fall av skadegörelse på inredning och annat. Planeringssekreterare Anders Jönsson har tagit initiativ till ett möte med polisen och säger:
– Vi kan under inga omständigheter acceptera att en liten klick i meningslös förstörelselusta saboterar service, som är till nytta för alla i samhället. Det måste bli ett slut på det här!
I mellanrubriker talas om nidingsdåd, ökad bevakning, mer polisresurser samt föräldrarnas roll.
n Under rubriken unika bilder räddas informeras om ett arbete som startats i Västra Göinge hembygdsförenings regi och som beräknas ta minst tre år.
Det handlar om att med modern datateknik rädda hässleholmsfotograferna Herman och Wilma Piils efterlämnade arkiv av beräknade 54 000 fotografiska glasplåtar. På så sätt tryggas de unika bilderna från Hässleholm och Sösdala med omnejd åt eftervärlden.
– Med den nya tekniken slipper man kopiera plåtarna till en bild. I stället läses bilden direkt in på en CD-skiva och kan ses på en tv-skärm, förklarar föreningens ordförande Lennart Kristensson.
Herman Piil kom till Hässleholm 1901 och gifte sig med Wilma 1903. Han dog 1921 men Wilma fortsatte fotorörelsen till 1959.
Den siste ”pöckesvarvaren” i bygden porträtteras i en artikel från Perstorps horisont.
Ungefär där Oderljunga övergår till Heljalt finns en liten gård invid Oderbäck, där ”pöcket” har tillverkats i nästan 100 år. I slutet av 1800-talet får ”Svarvare-Petter” från Karsholm en lysande affärsidé, träleksaker eller ”pöcke” på ren skånska. Snart läckte planen ut, och pöckeindustrin tog fart och blev bygdens särmärke. Sven-Owe Kvist är nu den ende som behärskar konsten.
– Min morfar Edward Kvist startade sin tillverkning 1898, så gården har alltid haft en svarvarverkstad. Det luktar av färskt trä i verkstaden.
– Asp har alltid använts till ”pöcke”, ett billigt och lättarbetat virke för småleksaker. Utrustningen svarv, slipsten, borr och såg har alltid funnits i verkstaden.
– Verktygen och principen är densamma som på morfars tid, men nu är svarven eldriven, det är skillnaden vid pöcketillverkning, upplyser oss mästaren Kvist.
Norra Skåne har i dagarna haft celebert besök i sitt tidningsarkiv. Där fann författarinnan Märta Tikkanen också vad hon sökte om sin mammas vistelse på ett barnhem vid Hässleholmsgården, och Märta beskriver att hon frös av lycka över fyndet: Modern dog 1964 och det blev aldrig av att dottern frågade henne om denna vistelse.
Livet var svårt i Finland 1944. Som många andra såg sig fru Cavonius tvungen att skicka iväg de tre barnen, varav nioårige Märta var äldst, till familjer i Sverige.
Pappan var förstås inkallad. Mamman var lågstadielärare och fick chansen att ta tjänst på barnhemmet i Hässleholm, som var länets första i sitt slag och kunde ta emot ett dussin barn i väntan på utplacering i familjer.
Märta hamnade själv hos en familj i Falkenberg men syskonen i Dalarna. För pojkar var det svårt att skaffa hem, då man helst ville ha flickor av tanken att dessa är snällare än gossar!

Torsten Karlson

Dagens fråga

Skickar du julkort?

Loading ... Loading ...