”En publik man inte skojar bort”

Kommer du ihåg Tusen år till julafton? Julkalendern från 2015 som var en vidareutveckling av det populära tv-programmet Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag. I julkalendern, även den med Lundgren och Haag, fick tittarna i de 24 avsnitten följa en familj som både levde, åt och firade jul tusen år bakåt i tiden fram till nutid.

Tusen år till julafton var också den första julkalendern som Johanna Gårdare gjorde som programchef för barn och ungdom på SVT, en tjänst hon tillträdde hösten 2014.

– På den tiden var vi mycket inne på att variera uttrycken. Vi ville helt enkelt varva formerna och testa nytt. Både när det gällde genrer, storyn och det visuella uttrycket. Så Tusen år till julafton var väl liksom i linje med hur vi tänkte då. Men det var också efter just den här kalendern och en tittarstorm som vi började att tänka om, säger Johanna Gårdare.

Vad hände?

– Vi märkte rätt fort att upplägget inte var vad tittarna förväntade sig. Det här var varken en vanlig julkalender eller en saga. Den hade inte någon dramaturgisk båge som spände över episoderna heller utan följde helt enkelt en tidslinje.

Efter det året bestämde sig SVT för att inte experimentera så mycket.

– Framförallt insåg vi att julkalendern hade gått från att vara ett kärt familjeprogram till en viktig tradition i många familjer. Och så är det fortfarande. Det är väldigt många familjer som ställer om sina rutiner för att kunna titta på julkalendern tillsammans på morgonen. I dagens samhälle så kan det vara den tid de har ihop och då finns det såklart tydliga förväntningar på hur kalendern ska se ut. Det ska vara lite murrigt och det ska vara en saga, fortsätter hon.

– Sedan är det förstås viktigt att man alltid varierar sig, så att man ska inte kör någon Kalle Anka varje år, utan mer håller fast vid ett par viktiga ingredienser till kakan.

Kan du avslöja receptet?

– Det allra viktigaste är att det ska vara juligt. Sedan kan det vara juligt på olika sätt. I år är det väldigt mycket jul med en jultomtefamilj och nordpolen, men det kan vara som i Selmas saga också, lite vintrigt, murrigt och juligt. Gärna med nordiska mytologiska väsen som tomtar och troll. Snö är också bra att ha med, riktig knarrsnö och ett vintervitt landskap.

Men hur får ni ihop allt det här till något som folk i olika åldrar vill se?

– Det som är viktigt att komma ihåg här är att över två tredjedelar av de som tittar är vuxna. Därför gör vi inte det som ett barnprogram utan som ett vuxenprogram som en femåring också kan titta på. Vi har fyra olika målgrupper som vi jobbar med när det gäller julkalendern: femåringarna, sju-tolvåringarna, föräldrarna och mor- och farföräldrarna. Det gäller att bygga en bärande historia i varje målgrupsspann och castingmässigt också hitta en intressant cast för varje målgrupp, och att jobba med tonalitet och humor, hitta något som tilltalar alla.

Är det inte svårt?

– Jo, det är det svåraste jobbet och ibland lyckas vi inte med det. Som i Piratskattens hemlighet, julkalendern 2014. Där hade vi inte julmyset utan den utspelades i ett soligt Kroatien och vi hade inga tydliga och bärande vuxenkaraktärer heller och då försvinner vuxengruppen snabbt. De sista ingredienserna i receptet på en bra kalender är saga och magi. Det kan finnas med på olika sätt.

Jobbar ni året runt med en julkalender?

– Vi har faktiskt igång trestycken samtidigt! Just nu är det Panik i tomteverkstan, nästa års julkalender som vi snart börjar att spela in och så håller vi på att utveckla den som ska gå 2021. Vi har jättelånga utvecklingstider.

Får ni in mycket önskningar från tittarna?

– På ett sätt kan man säga att vi får det. Jag läser i princip all publikdialog, vi får mycket respons när vi sänder, och även om vi publicerar något i sociala medier. I år har vi fått många kommentarer som ”äntligen en kalender att mysa till”, som också är ett slags önskemål. Det är trots allt tre miljoner som tittar på julkalendern så det är inte en publik man skojar bort.

Men det blir ju alltid någon form av tittarstorm. Brukar ni förbereda er inför det?

– Ja, det gör vi. Vi förbereder oss genom noggranna analyser. I år visste vi att det skulle komma kommentarer, även om det ofta är media som trycker på mer än publiken.

I år var ju kritiken att tomten sa att föräldrar klär ut sig så dåligt till tomten nuförtiden. Förstår du reaktionerna?

– Ja det gör jag, och jag lägger ingen värdering i det. Varje föräldrageneration har sina värderingar. Men det är ingen storm heller, vi har fått övervägande positiv kritik för årets kalender.

Vad brukar kritiken annars handla om?

– Det brukar vara mycket mångfaldsfrågor, folk kan tycka att castingen är för vit eller att Sverige inte speglas på rätt sätt. Det kan också bli mycket kring könsroller. Allt det här är sådant som vi jobbar mycket och medvetet med, sedan lyckas vi tyvärr inte alltid.

Finns det något som absolut inte hör hemma i en julkalender tycker du?

– Det får inte finnas några medvetna provokationer och för att knyta an till det jag sa i början så för mycket experimenterande hör inte hemma heller. Det har vi lärt oss.

Premiäravsnittet av årets julkalender är det mest sedda programmet någonsin online hos er, vad är det folk gillar med årets kalender?

– Den har en fin casting med väldigt folkkära skådisar som tilltalar de olika målgrupperna och allt utspelas i en fantastisk magisk värld. Den är den ultimata sagan och har faktiskt alla ingredienserna!