Lyssna på barnen

Barnkonventionen blev lag den 1 januari 2020. Det är ett viktigt steg för att stärka barnets rättigheter. Kraven på tillämpning skärps och det blir möjligt att pröva om en verksamhet har brutit mot barnets rättigheter enligt barnkonventionen.

Att barnkonventionen inkorporeras som svensk lag är viktigt, och något som vi under lång tid uppmanats av FN:s barnrättskommitté att göra. Men det är vad vi gör för att tillämpa den som har betydelse.

För att barnkonventionen ska få genomslag i Sverige måste vi arbeta utifrån kända framgångsfaktorer. Vi behöver dra lärdom av erfarenheter både i Sverige och internationellt. Barnrättskonsulterna och Barnfonden vill lyfta några goda exempel som en del av kunskapsspridningen inför att barnkonventionen blir lag.

Utgå ifrån barnet

Barnets bästa är vårt gemensamma ansvar, där varje verksamhet behöver ställa sig frågan hur man bäst främjar barnets rätt till liv och utveckling. Socialtjänsten kan behöva samverka med bostadsbolaget i vräkningssituationer, idrottsklubben kan behöva samverka med skolan om träningstider och så vidare.

Bli bättre på att lyssna

Att vi låter barnets åsikter påverka våra beslut är en förutsättning för genomförandet av andra rättigheter i konventionen. Såväl FN:s barnrättskommitté som den statliga barnrättighetsutredningen pekar på brister när det kommer till Sveriges förmåga att leva upp till det. Rätten till delaktighet förväxlas ofta med rätten att få bestämma. Samhället tycks tro att om vi frågar barnen måste vi ovillkorligen gå barnen till mötes. Barnets bästa är en samlad bedömning där forskning, praxis, lagstiftning, barnets rättigheter och synpunkter ska spela in.

Här kan vi lära oss från Barnfondens internationella projekt. Oavsett vilket projekt det rör sig om finns barnens delaktighet med i planeringsstadiet. På skolklubbar, elevråd och miljöklubbar medverkar inte bara barnen – det är också barnen själva som samordnar och driver utvecklingen. Att ha engagerade barn och unga som förändringsaktörer är helt avgörande för långsiktigheten. Barnen når i sin tur ut till sina egna nätverk och detta har många gånger större effekt än att en utomstående vuxen kommer och pratar om tabubelagda ämnen, så som mens och sexuella rättigheter och hälsa.

Kunskapen om barnets rättigheter ska inte stanna i skolan. När barnen själva känner sig delaktiga tar de också med sig nya kunskaper och sprider dem vidare i samhället. När barnen ser att de kan förändra genom att vara delaktiga vågar och vill fler engagera sig. I ett mer moget och demokratiskt förhållningssätt ser vi barnen som en viktig och seriös aktör i frågor som rör dem.

Så får man hjälp

För att rättigheterna ska betyda något måste det finnas någonstans att vända sig med sina synpunkter när rättigheterna kränks. I Sverige finns idag inte någon myndighet med uppdrag att pröva barns individuella klagomål kring rättigheter som kränkts. Sverige har inte heller valt att skriva under det tredje tilläggsprotokollet vilket ger barnen en rätt att få sin sak prövad av FN.

Trots detta kan både offentliga och privata verksamheter ändå se över vart barn kan vända sig för att rapportera missförhållanden. Här återstår arbete i många offentliga verksamheter.

Men det finns goda exempel, och ett sådant är att man inom idrottsrörelsen har inrättat en nationell visselblåsartjänst för att identifiera utmaningar.

Inom civilsamhället finns Barnrättsbyrån som aktivt för barns talan i ärenden som rör barn.

När ett barn blir utsatt för ett övergrepp ska hen veta var det finns hjälp att få. Det ska räcka med att gå till närmaste vuxen. Barnfondens arbete med bykommittéer är ett bra exempel på hur det kan fungera i praktiken. I dessa kommittéer samlas socialtjänst, skolpersonal, polis/rättsväsende och lokalinvånare och tillsammans fångar de upp fall av övergrepp som annars lätt hade fallit mellan stolarna.

Om barnets rättigheter kommer att stärkas genom lagstiftning är dock till stora delar upp till oss alla som arbetar i verksamheter som direkt eller indirekt möter barn. Oavsett om vi fattar politiska beslut, eller möter ett barn i dörren på förskolan, handlar det om vår vilja att ta barnets rättigheter på allvar och börja tillämpa rättigheterna och omsätta dessa i våra dagliga arbeten.