Stipendiat med känsla för sött

Det är inte den första gången Emma Sventelius får stipendium. Hennes cv är en katalogaria med utmärkelser.

– Jag lägger mycket fokus på uttrycket och på vad jag sjunger om. Folk verkar berördas av det, säger Emma Sventelius som svar på frågan om vad hon tror att det beror på.

Det betyder inte att det blir gammalt att få den typen av uppskattning.

– Absolut inte, det är en enorm bekräftelse. Man känner att man är inne på rätt spår.

Birgit Nilsson har fortfarande mycket att lära sångare, tycker hon vidare.

– Att ha en så lång karriär och sjunga så krävande roller visar vilket tekniskt kunnande hon hade. Där har hon mycket att lära oss.

Emma Sventelius gick klart Operahögskolan i Stockholm 2018 och har redan hunnit med båda sina drömroller, Carmen (i Malmö operas turnéföreställning hösten 2018) och byxrollen (en mansroll som sjungs av en kvinna) Octavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren.

– Det har varit som en flaska Heinzketchup. Ingenting, ingenting, ingenting och sedan allt på en och samma gång, säger hon om händelseutvecklingen.

Hon menar att Carmen och Octavian är varandras konstnärliga och musikaliska motsatser på många sätt.

– Trots att jag gjorde 32 föreställningar av Carmen kände jag att jag kunde ha gjort en föreställning till direkt när jag gått av scenen. Octavian ligger väldigt högt för en sopran. Jag tror att det är den mest krävande rollen du kan göra som mezzo.

Hon jämför rollen med ett hårt gympass: nyttigt, men man blir rejält trött efteråt.

– Man var trött och stel i musklerna dagen efter, men rösten blev bara starkare!

Octavian är en sjuttonårig pojke, med allt känslomässigt arbete som det innebär.

– Allt är stort hos tonåringar. Han håller på att lära sig vad det är att vara en man.

Hon tycker om att Rosenkavaljeren handlar om känslor.

– Det är inte operans vanliga våld och död, utan är känsligt och medmänskligt. Och sen slänger Strauss in lite buskis för att lätta upp.

Det är en fysisk roll där man måste kunna vara både romantisk och rolig.

– Skådespelarmässigt är det mer som operett. Det är Det är snabba kast mellan känslor och stilar och man måste ha bra komisk timing när Strauss slänger in buskis för att lätta upp det hela, säger hon.

Rollen som Octavian gjorde Emma Sventelius på operan i Bonn där hon är en del av den fasta ensemblen under ytterligare en säsong. I sommar kommer hon dock till Sverige för att göra en roll hon ser fram emot: Tintomara i Lars Johan Werles opera med samma namn som hade urpremiär på Kungliga Operan 1973. i sommar sätts den upp på Läckö slott.

– Den är väldigt spännande musikaliskt och blandar vackert lyriska delar med modern fri tonalitet, berättar hon om sitt senaste projekt.

Hon läste Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke som förberedelse för rollen som den androgyna Tintomara, som enligt ett rykte under Almqvists tid var halvsyskon med Gustav IV Adolf.

– Det är helt sjukt att den är skriven 1830, så modern som den känns, säger hon om bokens nästan profetiska förutsägelser kring modern könsidentitet.

Hon är generellt förtjust i att sjunga nyskriven eller nyare konstmusik.

– Det är något speciellt att få ett partitur i handen som ingen har sett och gjort förut och veta att det är du som ska få tolka det.

Hon tycker särskilt mycket om att samarbeta med närvarande kompositörer som förstår sångare.

– Man kan fråga vad det är kompositören vill ha fram, om det är tonen som är viktigast, eller ett särskilt ord. Om det är någon som förstår röst så vet man att man kommer att kunna ge dem det uttrycket de letar efter.

Apropå Birgit Nilsson får Emma Sventelius ofta frågan om hon kommer att försöka sig på Wagner och Nilssons repertoar i framtiden. Hon tvekar lite med svaret.

– Jag vet i alla fall att jag vill hinna med så många lyriska mezzoroller som möjligt innan jag eventuellt plumsar i den djupa delen av bassängen. Men rösten har blivit starkare och jag är mer bekväm på höjden …

Dörren till den dramatiska repertoaren verkar stå på glänt. Birgit Nilssons paradroller passar oftast sångare som befinner sig senare i karriären än Emma Sventelius, så det är ingen brådska.

En annan drömroll för Emma Sventelius vore den som tävlande i bakprogrammet The Great British bake-off.

– Baka är mitt sätt att hantera stress och fokusera på något annat än musiken. Man skapar något påtagligt när man bakar, säger hon.

Bakningen är populär även hos omgivningen.

– Nästan alla gillar att bli bjudna på sötsaker. Min lägenhet i Malmö är helt belamrad med bakgrejer, jag har blivit en riktig nörd på det, skrattar Emma Sventelius.