Tvära kast mellan beundran och avsky

Det är säkert fler än jag som behöver extra betänketid om någon nämner filmtiteln ”The 15:17 to Paris”. Tyst och försynt dumpades denna Clint Eastwood-rulle ut på dvd, sågad av både tittare och kritiker. Faktum är att det är den andra Clintanfilm efter Grand Torino som inte ansetts värdig vita duken. Trouble with the curve som han spelade huvudrollen i gick samma öde till mötes.

Att man inte ska räkna ut Clint Eastwood i förtid bevisas emellertid i Richard Jewell som är ett kvitto på att han fortfarande kan koppla greppet som personinstruktör av den högre skolan.

Vi skriver 1996 i Atlanta mitt under Olympiska spelen när chansen kommer och han blir hjälten hela dagen när han som säkerhetsvakt upptäcker en bombväska och räddar på så sätt otaliga människoliv.

Lyckligtvis finns det människor i marginalen som sätter ner klacken, i detta fallet advokaten Watson Bryant (lysande av Sam Rockwell) som tar Richards parti.

Jag tror Clint Eastwood behöver det här lyftet i dag rent kvalitetsmässigt även om filmen inte blir den kioskvältare man kanske hade trott eftersom händelserna var på allas läppar när det begav sig.